I just caaalled to saaay

Jag skulle aldrig få för mig att säga något om att “om det ändå kommit något gott ur det här”, för — blä. Men.

Vi är nog ganska många som ser saker lite annorlunda nu. Jag har pratat med flera vänner som är överens om att man liksom vill se till att säga till folk man tycker om att man tycker om dem, så man inte plötsligt står där och önskar att man hade gjort det. Vi funderar på hur vi lever våra liv, på vad som faktiskt spelar roll, på om det egentligen är så viktigt att jobba hela tiden. Carpie diem and all that shit.

Jag skojade med någon att det eventuellt kommer födas väldigt mycket barn i bekantskapskretsen om nio-tio månader. Dödsångest och livsbejakande, typ.

Så det är er hemläxa den närmaste tiden. Umgås med folk ni gillar. Säg åt dem att ni gillar dem. Prata om roliga saker ni gjort tillsammans. Gör det nu. Spara det inte till sen.

(Inom rimliga gränser, kanske. Jag sa till någon att om jag försökt ringa N för några månader sen och sagt typ “Hej, jag saknar dig, ska vi hänga? Och tack förresten för att du var lite krånglig, det lärde mig att jag måste kommunicera i relationer och annars hade jag nog inte blivit ihop med Handendär” så hade han nog lagt telefonen ifrån sig och försiktigt backat därifrån. Men ni fattar konceptet.)