Harkel

Ibland är vetskapen jobbigast. Väntan.

När man vet och känner att det är på väg ner i luftvägarna, men tänker att om jag bara kan låta bli att hosta den där första gången så kan jag stoppa det.

När man vaknar, varje dag (sittande, för annars går det inte att andas ordentligt) och vet att det kommer. Vill vänta så länge som möjligt och slippa det där rivande rosslande. Försöker andas lite lagom grunt så man inte väcker nånting.

När man sitter och vet att det är lite för länge sen sist, snart kommer det.

Lite trött på det här, kanske.