Skip to content

…is now in a relationship.

5 februari, 2011

Igår kom det en text på Jezebel med rubriken ”Facebook status is the most serious commitment of all”, apropå en Times-artikel på temat.

Jag kommer ihåg för typ nåt år sen, lite mer kanske, när min bror förklarade för mig att jag och Handendär inte var ihop på riktigt om vi inte var ihop på Facebook. Jag frågade på Twitter, och det visade sig att ganska många håller med. Någon sa något om att vad är det för slags relation om man inte vågar stå för den offentligt?

Stå för. Som att man gömmer något om man inte är helt transparent, som att man är skyldig sina Facebookvänner och -bekanta inte bara korrekt utan också all information. Om det inte står något så undanhåller man, far med osanning!

Jag har ingen relationsstatus alls på Facebook, så det är inte som att jag ljuger med någon obytt singel-het. (Samma gäller för Handendär, som tur är.) De som behöver eller förtjänar att veta hur det ligger till vet det.

Eh, hej, jag bloggar om det. Det är inte som att det är någon hemlighet. Det är ingen strategi för att dölja honom heller, jag ser bara inte riktigt poängen. Vill man stalka fram honom går det ändå.

Jag Facebookar inte allt som händer. Bloggar det inte, Twittrar det inte. Jag nät-lever bara ett urval, som inte ens alltid är medvetet utan ibland handlar om tid och ork, ibland om att jag där och då prioriterar upplevelsen framför delgivandet eller dokumenterandet. Vi har aldrig varit ihop på Facebook, vi är inte förlovade på Facebook, vi kommer nog inte vara gifta på Facebook. Men vi är ihop, vi är förlovade, vi kommer att vara gifta, ändå. Jag lovar.

Därmed inte sagt att det inte var väldigt roligt när jag fick se att mina föräldrar nu var gifta med varandra. På tiden, liksom.

About these ads
13 kommentarer leave one →
  1. 5 februari, 2011 12:10 e m

    Jag hoppade på FB sent, ville verkligen inte gå med. När jag till slut gjorde det så fyllde jag i allt det där ”man ska” – inklusive gift med Johan. När jag väl fanns på FB kunde Johan göra detsamma. Och hej vad många gratulationer vi (han) fick. Då märker man rätt tydligt att det är en himla massa löst folk man knyter till sig där, vi hade ju hunnit vara gifta i 3 år. När det händer på FB, då händer det på riktigt :)

    • 5 februari, 2011 12:14 e m

      Haha, ja. Det var någon i kommentarerna på artikeln som sa att hon raderade de vänner som gratulerade henne när hon bytte status — hon sa (ungefär) att om man inte vet att hon varit gift i fem år så är man inte hennes vän.

  2. Camila permalink
    5 februari, 2011 1:01 e m

    Hela dilemmat är ju att man på Facebook har en massa periferi-vänner. Om de nu gratulerar ett ”gammalt” förhållande så handlar det nog mer om hur mycket man slentrian-likear än vad man egentligen vet eller vill veta om den andre. Men mycket bra skrivet på temat, jag har inte heller en ”relation på Facebook”. Istället säger Facebook till att jag och snubben jag bor med borde kommunicera mer. Se vad som hänt det senaste liksom, haha.

    • 5 februari, 2011 1:04 e m

      Hahahaha jag har också fått det tipset! Get back in touch eller reconnect eller vad de nu säger. Jag tror jag sträckte mig och petade på honom då. FACEBOOK SA ATT.

      (Det där med periferivännerna – jo, visst, men varför behöver de i så fall veta att man är ihop med nån?)

      • Camila permalink
        5 februari, 2011 1:31 e m

        Periferivänner är för mig inte bara lösa människor, kompisars kompisar, jag träffat nån enstaka gång för flera år sen. Det kan vara gamla klassisar och vänner, de som såg det där första ”is now single” för fem år sedan och kanske just därför vill ge pepp. Eller vad vet jag, människan kommer ju aldrig sluta vara nyfiken liksom.

        Jag kan bara känna av ett konstigt lyckorus av att veta att om jag nån gång gifter mig eller blir gravid så kommer jag ALDRIG vara den som taggar sin bebis i magen med sin respektives namn, är gift på fejjan eller skriver att det är 84 dagar kvar till födseln. Mest för att det skulle kännas så jävla skumt.

        Som du skriver, varför måste det finnas transparens i ens liv? Varför måste ALLA veta?

  3. gurra permalink
    5 februari, 2011 1:14 e m

    Mmm, du har väl inget att dölja, min lilla vän? :}

  4. 5 februari, 2011 2:24 e m

    Häromdagen fick jag höra om människor som RINGER upp sina vänner och säger ”jag vill att du likar min statusuppdatering/min status/mitt event etcetera”.

    Häromdagen fick jag höra om en människa som KRÄVER att dennes vänner på FB även ska bli vänner med dennes partner, trots att de inte känner partnern.

    …och sedan undrar folk varför jag valt att stå utanför denna masshysteri.

    • 5 februari, 2011 2:29 e m

      Jag önskar att jag kunde tro att du skojade.

      • 5 februari, 2011 2:34 e m

        Inget gäck här.

        Syns det inte på FB, dvs för ALLA, så har det inte hänt. Om du inte trycker GILLA på min fest på FB så betyder det att vi inte är vänner på riktigt.

        Mest synliga vänner på FB = populär och hög status.
        Mest folk som trycker GILLA på dina prylar = populär och hög status.

        Allt handlar om att omvärlden ska se hur cool och häftig du är. Wtf, kan inte alla bara starta en blogg för att visa det, som du och jag…?

  5. 5 februari, 2011 3:50 e m

    Jag och min partner har båda ”in a relationship”-status men den säger inte med vem.
    Det är ganska skönt att folk i periferin inte har koll på en massa detaljer i ens privatliv.
    Om de behöver veta så får de ju veta IRL.

  6. 6 februari, 2011 7:55 f m

    Jag och min pojkvän flörtade mer eller mindre på Facebook innan vi officiellt blev ihop, då kändes det ganska naturligt att Facebook också fick bli ett officiellt statement för våra vänner. De tyckte väl iofs att vi redan var ihop egentligen, så det kanske mer var för oss själva när jag tänker efter..

    Sen lärde jag mig ju först att ändra relationsstatus och snabbt ta bort själva postningen om det för de gånger jag kände att hela världen inte behövde ”gilla” att jag gick från singel till ingenting, osv.

  7. 7 februari, 2011 3:15 e m

    Helt sjukt är det!
    Min kompis som var lite on-and-off med sitt ex blev inte riktigt sårad (och gjorde inte riktigt slut) förrän han hade ändrat sin FB-status till singel – DET var den riktiga brytningen.
    Några andra bekanta som hade värsta bråket med varandra lugnade ner sig något, men så tog den ene bort den andre som vän på FB och då drog alla efter andan och sa : nähäää, det menar du inte att han gjorde, nämen vad säger du?!
    Då är det allvarligt….
    Jeeezzz

  8. 11 februari, 2011 3:45 e m

    Gillar inlägget. Det är märkligt, att det är ”på riktigt” så fort man gör det offentligt, eller gör sig själv transparent som du väljer att kalla det. Det är som att man inte är en person som upplever om man inte delar med sig av det till alla- jämt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 117 andra följare