Krönika: vansinne och ytlighet
17 januari, 2011
Blev ombedd att skriva något om det här, där en kvinna inte fick ett receptionistjobb eftersom hennes finnar kunde göra kunderna oroliga att hon har aids. Här är min krönika om att vi lever i ett ytligt samhälle.
3 kommentarer
lämna en →
Nu var det osedvanligt klumpigt av ägaren att säga att det berodde på finnarna, (eller så var bet bra så att tjejen inte trodde att det berodde på hennes som person.) Jag vet inte heller om det berodde på ägarens personliga fördomar som gjorde att hon beslöt det hon gjorde men…
Hur hemskt det än är så ska hennes företag framstå som ett hälso-center. Det är inte bara ägaren som har dumma fördomar mot tex finnar utan förmodligen de flesta av hennes kunder. Ägaren har ett ansvar för de andra anställda också att överleva och få fler och fler kunder. En receptionist är ansiktet utåt.
Jag tycker att vi som samhälle behöver ändra på vår inställning till yta. Jag tycker däremot att det är mycket begärt att ett litet företag, som dessutom till stor del lever på vår ytfixering, ska gå i bräschen.
Herregud! När man tror sig hört allt så får man höra en sån här ofattbart korkad grej. Finnar och AIDS- förmodligen första gången jag hört det sammanbandet. Att det dessutom smittar via luften var också något nytt. Ytligheten går över alla gränser tycker jag. Nog för att jag tycker om skönhet och att försöka vara snygg och prydlig men det är ju liksom inte hela livet. Jag är nog väldigt naiv eftersom jag är helt förstummad.
Djävligt bra skrivet.
Mest fastnade jag för den häftiga titeln:
Vansinne och ytlighet. Det måste jag fundera mer på :-)