#prataomdet

Jag skriver en text i samband med Prata om det, på Dagens Arena. Det är en lite omarbetad version av ett äldre blogginlägg, om att inse att man är en potentiell förövare. Igår pratade jag också bland annat om det i Brunchrapporten, om man vill lyssna.

Lite kan jag känna att det är lite övermäktigt att försöka diskutera alla trådar som kommer upp i samtalet och samtalet om samtalet. Lite kan jag känna att jag vill skriva dussinet texter till, om egna erfarenheter och om diskussioner jag haft och om tendenser jag ser. Om synen på sexualitet och sex och kvinnor och män som gör att så mycket blir fel. Om kasst sex jag haft fast jag typ inte var på humör — inte för att jag blev övertalad, utan för att min partner ville ha sex mer sällan och det kändes som att det var då eller aldrig och det kändes bäst att ta tillfället i akt. Jag kan till och med ha varit den som tog initiativet i nåt slags passiv-aggressivt etablerat autopilot-mönster. Om killar som vägrar tjejer med “startsträcka”. Och så vidare och så vidare.

Men jag vet inte om jag orkar just nu. Och man måste få släppa även viktiga frågor mellan varven. Dessutom skrivs det så mycket bra och intressant ändå att det känns ganska OK för stunden.