Curses! Foiled again!
27 augusti, 2010
Nu är krönikerandet igång igen efter sommaruppehåll. Jag drar igång med en drapa om konspirationsteoretiker.
En kommentar
lämna en →
Lite snabbt:
Journalist och skribent. Reporter på Residence och redaktör på Gadgette. Skriver om kultur, media, politik, internet och annat lite varstans. Bloggar bara i egenskap av mig själv.
Driver bloggprojektet Kroppsbilder.
Skriver om populärkultur på Weird Science. Sitter i juryn för tävlingen Årets notis.
Mer om mig här.
Går att nå på juliaskott @ gmail.com; finns förstås på Twitter.
Jättemånga av mina tröjor kommer från Threadless.
Det fanns en tid när jag tyckte konspirationsteoretiker var lite gulliga. Twoofers och Big Foot liksom. I min barndomsby fanns en man vi kallade “Ryssen” (Han var Ryss. När han dog fick vi veta hans fullständiga namn från gravstenen.) som var en _äkta_ foliehatt. Alltså, han samlade in folieformarna från mojjens mosbrickor och spikade upp på väggarna i sitt hus och hade foliehatt på riktigt.
Han var fullständigt harmlös, vänlig, tvingade ingen annan att ha foliehatt och var aldrig otrevlig mot folk som antydde att det gick bra att leva utan folie. Han bodde i en tom lada och bonden som ägde den låtsades inte om att någon bodde där. Soc försökte placera honom på ålderdomshem, men han vägrade. Byn såg till att han åt och höll sig varm istället. När han dog gick flera bybor på begravningen och graven är välskött.
När jag jämför Ivan med knallhattarna man stöter på på nätet så är det ju uppenbart att foliehattarna var bättre förr.