KOLLA PYSSLIG
25 juni, 2010
Jag fick något slags behov av att upprätta mig själv som pysslare i era ögon. (Då har ni inte ens sett tårtan som ändå som sagt var ganska fin. Jag hävdar ingen logik här.) Det här självporträttet i cernitlera gjorde jag igår när jag satt och stökade och funderade på om man ska ha gubar ovanpå en bröllopstårta eller inte. (Bilden är inte i naturlig storlek, det är typ som en femkrona kanske.)
I perioder känner jag att jag pysslar alldeles för lite. Det är ganska bra för själen att pyssla.
10 kommentarer
lämna en →
Jag känner mig KRÄNKT när människor som har någon slags förmåga att ägna sig åt handarbete kallar sig opyssliga bara för att de tyckte att en tårta bara blev halvfin. Jag kan inte sticka, inte baka, inte laga mat, inte göra något i lera, rita, måla, inte hålla växter vid liv, inte göra någonting sånt ärligt talat.
Tänk på att det finns dom som har det värre än du innan du uttalar dig Julia!!!!11
BARNEN I AFRIKA ÄR PYSSLIGA.
PYSSLO!
4 LIFE!
Schnyggt!
Är pysslig något bra? Jag tänker att pyssla är typ onödigt, en lite tvångsmässig handling och ofta fult.
Fast. Jag skulle också bra gärna vara pysslig. För det är samtidigt rart och gulligt och tecken på välmående och gott om tid. Men helst vill jag betraktas som stor konstruktör. Få blickar som säger att jag med mitt ‘pysslande’ är närapå ett geni. Ligger det något i språket? När är det pysslande och när är det konstruktion? Ligger det i “nödan”? Smycken- onödigt=pyssel, Kretskort-nödvändigt=konstruktion?
-bara funderar lite högt. Gillar cernitansiktet! :)
Jag håller nog inte med om att det behöver vara vare sig tvångsmässigt, onödigt, eller fult.
Jag gör det för att jag gillar att skapa, både stora användbara saker och små användbara men flärdiga saker och knasiga onödigheter. Och så tycker jag det är avslappnande.
Pyssla är ju underbart – varför måste allt man gör vara nyttigt? Skapa bara för att det är skönt att göra något med händerna och för att må bra är grejt tycker jag :) Mera pyssling åt folket! Snyggt självporträtt förresten – riktigt lyckat tycker jag!
Kawaii!
Pyssel är en mänsklig rättighet. (Och därmed har man rätt att avstå det också)
För mig ger pyssel fokus åt mina relationer med familjen. Vår Laestadianska norrländskhet hindrar oss att umgås som folk. Vi är tvungna att måla om adventsljusstakar, sticka fuskollar som ingen kommer att bära, brodera korsstygn och göra cernitfigurer för att kunna hålla en avspänd konversation.
Kolla upp den Australiska Shed-Rörelsen som förser inbundna män med små verkstäder där gemensamma projekt lockar dem att tala med varandra om det jobbiga – eller åtminstone hitta ett fokus och en gemenskap i tillvaron.
http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/asia-pacific/7096867.stm
Brittiska komikern Bill Bailey hävdar att ett pysselskjul är en mänsklig rättighet. En förlängning av A Room of One’s Own liksom.
Jag är FÖR skjul. Min dröm är att ett framtida hus ska ha plats för ett pysselrum, eventuellt i kombination med ett arbetsrum. Och kanske en drejstudio i källaren.
det där, bilden, hade kunnat vara en jättefin tårta,
-med chokladhår