(Klipp ut och spara!)
Det här kanske är att inte låta björnen somna om, men det känns som att det eventuellt behöver förtydligas och förenklas. Jag tar gärna emot synpunkter eller argumentation om det är någon som inte håller med — och jag vill vara tydlig med att jag menar det här helt utan spydighet.
Julias enkla regler:
- Det är aldrig OK att komma med icke efterfrågade viktminskningstips.
(Nej, inte ens om någon klagar på sin kropp eller vikt. Som bäst är det bara ofint, men de kan de ta väldigt illa vid sig.)
- Det är generellt inte OK att komma med tips på hur någon borde leva sitt liv om de inte bett om det.
(Nej, inte ens om du tycker det är jätteviktigt och/eller tror att du har en enkel lösning. Nej, inte ens om du menar att det handlar om deras hälsa.)
Ja, nä, det var väl det. Något jag missat?
1an kan jag väl hålla med om, särskilt folk utanför familj/närmstavänkretsen-folk etc, that’s not nice at all!
Men nr2… vem skulle annars peppa folk att starta företag? Vem skulle annars få folk att utvecklas, bli kära & tagga till roligheter? Vem skulle annars få folk att inse att de mår dåligt, eller vem skulle annars få folk att må bra?
Det må va jobbigt men om inte vänner ifrågasätter, vem ska då göra det? I min värld är det sånt som gör att man utvecklas & i slutändan mår bättre av. Oftast är man tacksam i efterhand.
Jag tycker nog fortfarande att man inte ska lägga sig i folks liv bara så där. Om du är någons vän så har du sannolikt koll på när de vill och inte vill ha hjälp och pepp och ifrågasättande.
Tillägg: Fast jag uppskattar synpunkten! =)
Lägg in det i högermarginalen på bloggen, så ingen riskerar att missa det, både för din egen och andras skull. Följande regler gäller om du vill kommentera i min blogg.
Nej, följande regler gäller för generellt mänskligt umgänge och borde vara vanlig hyfs och sunt förnuft.
Hade inte du dragit streck i den här debatten?
Jag har dragit streck i gårdagens debatt, inte i dagens och har bara gett dig ett gott råd för att du ska slippa tråkigheter och påhopp som du uppenbarligen inte mår bra av i fortsättningen. Vilken information du väljer att ha på din blogg, avgör du naturligtvis själv, men du kan inte begära att andra människor ska ha exakt samma referensramar eller folkvett som du själv har. Känner du att du vill undvika vissa typer av kommentarer eller inlägg, så skriv det.
Jag tycker visst jag kan begära folkvett, och det är därför jag skriver om när jag tycker det saknas. Det handlar inte om “må bra”, det handlar om “wtf, varför får folk för sig att det här är OK”. Och då tänker jag ifrågasätta det.
Varför ska jag behöva skriva något slags uttalade instruktioner om att jag kräver respekt av folk i största allmänhet? Du tycker inte det verkar lite absurt?
Hear hear!
Ville bara – igen – säga att du är så bra.
Tack!
“- Det är generellt inte OK att komma med tips på hur någon borde leva sitt liv om de inte bett om det. (Nej, inte ens om du tycker det är jätteviktigt)”
Vilket bra tips! Alla borde leva efter den regeln. Jag tänker sprida tipset till alla jag känner, för jag tycker det är en väldigt viktig fråga.
Jag med, jag har en bror som ofta har synpunkter på mitt liv och det är säkert egentligen inget illa menat med det men det kommer aldrig fram väl. Han hade även synpunkter på mitt val av pojkvän (som jag nu snart varit tillsammans med i 3 år) och till slut sa jag att nu får det vara nog. Så länge jag inte går på tunga droger eller liknande så har han inte rätt att komma in i mitt liv med synpunkter. Som Julia säger, är man vänner så borde man verkligen kunna veta när det är läge eller inte att komma med “tips”.
“Så länge jag inte går på tunga droger…”
Var går gränsen mellan irritation och intervention?
Det var en metafor för att så länge man inte är skadlig mot sig själv eller andra kan man vara försiktig med “tips”. :)
oj, jag blir visst dummare och dummare ju äldre jag blir… fattade inte alls. jag förstår faktiskt över huvud taget hur det ens kan vara en metafor.
men man lär sig väl.
det är intressant att pia verkligen inte fattar grejen. plz kom inte med “goda” råd om de inte är ombedda, säger julia. första som händer? well.
Haha, det tänkte jag inte ens på.
En kär vän gick en gång en kurs i någon form av zen-liknande psykologi som jag inte minns namnet på. I den läran sågs hur som helst alla oombedda råd som övergrepp. Det blir lite lustigt när man applicerar det synsättet på folk som hävdar att de ger råden av omtanke. Ett övergrepp i all vänlighet, alltså.
Intressant!
När jag gick prästutbildningen och vi bland annat läste själavård var det något som verkligen trummades in: att man inte ska ge råd till människor. Aldrig oombedd och tveksamt om man ska ge råd när de ber om det heller (om det inte är väldigt konkreta saker). Det är klart att det finns mellanlägen och en del delade erfarenheter kan vara bra i vissa sammanhang, men generellt är det väldigt överskattat att tala om för folk vad de bör göra.
Nu kan ju den sortens enskilda samtal eller själavård som nån söker upp en präst för vara speciellt, men min erfarenhet är det även i vanliga kompissamtal är rätt dåligt att ge råd. Betydligt bättre (och faktiskt inte så svårt) är att försöka hjälpa personen att själv formulera vad som är grejen och hur man känner/tänker inför det. Man behöver inte vara utbildad terapeut för att ställa frågor istället för att tala om vad man tänker hela tiden. Fungerar nästan jämt.
Mycket väl sagt.
Om det nu är så att man är uppriktigt bekymrad angående hur en person lever sitt liv (en grundförutsättning som i viss mån begränsar antalet tänkbara objekt för rådgivning) kan man ju alltid, istället för att direkt stövla in och tala om vad som är Rätt(tm) sätt att leva sitt liv, börja med att fråga hur personen mår. Inte direkt rocket science.
Om man hemskt hemskt gärna vill ge råd som syftar till att få en person att styra om/styra upp sitt liv till Rätt(tm) sorts liv utan att vederbörande på något sätt indikerar missnöje med det man tycker är Fel(tm) sorts liv tycker jag att man skall ta sig en funderare över sina bevekelsegrunder. Handlar det verkligen om personen som är det tänkta objektet för rådgivningen, eller handlar det om en själv?
Pff. Idioti med oombedda råd, idioti med någon som tror sig veta/vara så pass insatt i min situation att dom faktiskt är berättigade att komma med råd. Det är en sak om min mamma, pappa eller min man vill komma med råd. Sällan hoppar man på någon på bussen och börjar förespråka hur denne bör leva sitt liv till det bästa bara för att man har fått se delar av personens tillvaro. Nej du sa det förut, folkvett handlar det om.
Julia. Vad jag tycker att du är bra.
Eller, ja: vad du ÄR bra.
Till regel nummer ett tycker jag som får höra omvänd tips att man kan säga: – Det är aldrig OK att komma med icke efterfrågade tips på vad/hur man bör äta över huvudtaget!! Vare sig det gäller viktnedgång eller viktuppgång
(Nej, inte ens om någon klagar på sin kropp eller vikt. Som bäst är det bara ofint, men de kan de ta väldigt illa vid sig.)
Du har absolut rätt.
Tips om livsstil är sjukt irriterande. Hade en vän som jag hängde med på krogen fyra dar i veckan. Sen fick hon kille och cocoonade. Strax efteråt ville hon hålla en intervention om mig och mitt krogliv. Det liv hon så sent som ett halvår tidigare varit en jävligt happy deltagare i.
Jag skrattade henne rakt upp i ansiktet. Det må ha varit omoget, men jag var så jävla sårad. Hon förnekade precis allt roligt vi gjort tillsammans till förmån för att vara den här new and improved person, som om jag får vara ärlig var inte bara SKITTRÅKIG utan uppenbarligen också självgod med ett nyfunnet jesuskomplex.
Liksom, hjälp nån annan din jävla sektmedlem. I’m good.