Ottar-uppföljning

Jag fick svar från Ottar-redaktionen om Terry Richardson och omslaget. Det var ungefär som jag trodde, men jag klistrar in det här (med tillstånd) eftersom jag tog upp ämnet och det inte bara var jag som var nyfiken.

I senaste numret av Ottar var omslagsbilden tagen av fotografen Terry Richardson, som vi när vi köpte in den förra våren kände till som en väletablerad men också välkänt provokativ fotograf. Vi diskuterade bildens estetik inför publicering, det handlade då om Richardsons bildspråk och bildens innehåll, men inte om förutsättningar för hur bilden kom till, eller om Richardsons arbetsmetoder, som vi inte visste mycket alls om.

Som du skriver är det svårt att kräva att alla medier ska ha möjlighet kolla upp historia och bakgrund kring alla bilder som publiceras. Liknande diskussioner uppstår ofta när det gäller bilder från krig- och katastrofområden, om förutsättningar för bildernas tillkomst, var de arrangerade eller i propagandasyfte etc.

Den enkla sanningen i när det gäller Ottar är att det är tidsmässigt svårt för oss att kontrollera bakgrundsfakta inför varje inköpt bild, eller text. Vi får lita på leverantörernas professionalism och källkritik, om är med en nypa salt givetvis. Om det varit allmänt känt att Richardsson blivit fälld eller stått anklagad för sexuella övergrepp så hade det självklart spelat roll för inköpet. Om vi känt till hans tvivelaktiga arbetsmetoder är det möjligt att det också spelat roll, även om de inte verkar vara brott. Slutligen instämmer vi i din kritik, det är obehagligt att återigen läsa om hur en “het” mediasnubbe utnyttjar sin makställning över unga tjejer som vill göra karriär.

Vänliga hälsningar,
Carolina Hemlin och Ylva Bergman