Takes all kinds.

Det här är för övrigt några typexempel på varför Handendär får bo här:

1) Jag hittade en trasig ögonskugga som jag skulle laga med isopropylalkohol. Han kom ut i köket och sa “Borde inte du blogga sånt där?” Jag fnissade och sa att det var en bra poäng.

2) Han bad mig att sluta sjunga Nom nom nom nom-låten vid frukostbordet — inte för att det var irriterande, utan för att han inte kunde äta och skratta samtidigt. (Noteras bör att jag bara sjöng i kanske tio-femton sekunder, och att han sen gav mig komplimanger för att det var väldigt likt.)