Skip to content

Just not that fucking into you. Maybe.

9 februari, 2010

Veckans bloggtema hos Mymlan är kärlek. Jag har, helt otippat, väldigt mycket jag skulle kunna säga i ämnet, men hamnade igår i en sån där både deprimerande och upplyftande diskussion om allt det förhandlandet och låtsandet och bortförklarandet och försökandet man lätt hamnar i i början av något som typ aldrig kommer bli en relation. När man vet bättre men vägrar lyssna på sig själv, för man har Lärt Sig så absurda saker.

För kom igen. I 99 fall av 100 är all den där undran, förvirringen, analyserandet, inte ett bra tecken. Precis i början, ja. Visst. Kanske. En del av pirret hör ihop med den ljuva osäkerheten. Men om du fortfarande djuptolkar SMS-interpunktion, beräknar vem som hörde av sig sist och om du rimligen kan höra av dig fast det bara gått tre dagar, om du är otrygg och inte har en aning om vad som pågår — efter en månad eller två… nä. Det kommer inte bli något. Har nästan aldrig blivit något, i min direkta och indirekta erfarenhet. Kom gärna med motbevis, ge mig min tro på den krångliga kärleken åter (som om jag nånsin haft den).

Jag känner mig som en barsk argtant som vill hojta NEJ KOMMUNIKATION SKA DET VARA, FÖR BÖVELEN! Allvarligt. Alla dessa typer som, jag vet inte, tror att de värnar ens känslor genom att hålla en på förvirrat småhalster i kanske flera månader tills man till slut säger vad håller du på med egentligen? eller för den delen kräver för mycket av det man letts att tro var nåt slags förhållande men inte alls var det och det borde du väl ha begripit själv även om du inte hade någon möjlighet att göra för du fick vag uppmuntran istället för ett konkret nej tack — eller till och med ett konkret jag vet inte. (Långa meningar är absolut inte ett tecken på frustration eller så.) Dessa människor som tror att man är för spröd för att bli avspisad tidigt och tydligt, när det vore mycket lättare att komma över än två månader som låter en hinna skapa något i sitt huvud, låter en knyta an och börja fundera på känslor och saker.

Och så tar det så mycket för att man ska våga säga ifrån också. Jag gjorde det, till slut, i somras, satte nya principgränser där och då och generellt, och det var så fruktansvärt skönt att bara säga rakt ut att jag behöver veta vad som pågår, inte för att jag kräver några stora ord och eviga löften, utan att jag behöver veta vad som pågår så jag kan förhålla mig till det. Typ.  Good lord. Och en vettig människa ska kunna hantera det. Tycker jag. Rimligen. Eller? Allting måste alltid betyyyda så jävla mycket, för populärkulturen och vissa andra puckon i verkligheten har lärt folk att om någon säger något i en kontext som involverar sex, har involverat sex, kan komma att involvera sex, så ligger det undermeningar och antydningar och hemliga tankar arton lager djupt. ”Jag gillar dig” betyder inte rakt upp och ner jag gillar dig utan ”Vi ska bli ihop nu.” ”Jag vill veta vad du känner” betyder ”Du ska fria, tack”. Och för den delen betyder ”jag vet inte riktigt vad jag vill just nu” ”jag är dödligt förälskad i dig men vet inte riktigt hur jag ska hantera det, jag kommer eventuellt behandla dig illa men du kan nog rädda mig”. Det kan inte bara vara så att den ena parten är inte särskilt intresserad. Och om de skulle råka vara de så kan de gubevars inte bara förmedla det.

Jag tycker inte som Amanda Widell att kärleken ska vara lätt och perfekt annars får det vara tack och hej. Men jag tycker att det arbete man lägger ner ska vara faktiskt konstruktivt, ska handla om ömsesidig kommunikation och en vilja att jobba på sig själv och det gemensamma; inte slita och tära och trötta ut och leda ingenvart. Lämna en med lite tur tillbaka där man var, med lite otur olycklig och ensam och med söndertrasat hopp.

Varför vägrar vi prata med varandra? Är det kanske just för att vi tänker oss att den RIKTIGA kärleken ska vara enkel, ska inte behöva diskuteras och jobbas på, och för att bibehålla den illusionen är vi beredda att jobba nästan hur hårt som helst runtomkring, anstränga oss såinihelvete att låtsas som ingenting, och närapå gå sönder på kuppen?

About these ads
31 kommentarer leave one →
  1. 9 februari, 2010 2:58 e m

    hear hear!

  2. 9 februari, 2010 2:59 e m

    Håller helt med dig, det blir ytterst sällan bra annat än i litteraturen när man håller på och dansar runt varandra på det där sättet. Jag undrar om inte hela den här dumma idén om att män bara vill tömma och glömma och kvinnor direkt vill ha en ring på fingret är det som sabbar mycket?

    När jag träffade min man kysstes vi passionerat på en fest varpå jag frågade ungefär ”kan vi inte bara bestämma oss för att vi är tillsammans nu, det är så jäkla jobbigt om vi ska hålla på och dejta och så”. Han höll med och för någon vecka sedan firade vi tre och ett halvt toklyckliga år tillsammans.

    Lycka till med kärleken i framtiden, den finns och är underbar (men det vet du ju redan)!

    • 9 februari, 2010 3:03 e m

      Antagligen är det så. Som så ofta är det onda strukturer, romantiska idéer, och hundratals år av populärkultur som förstör våra liv.

      Hångel och snabbt ihopskap känns som att det är att föredra, även om man kanske inte kan kräva det i alla sammanhang.

      Och tack. =)

  3. 9 februari, 2010 5:04 e m

    Nä, inte kan man kräva snabbt ihopskap varje gång man hånglar, och det är det väl få som vill. Ganska ofta är ju hångel bara hångel. Men jag tror att om man själv vill mer är det nog lika bra att fråga rakt av, med risk för att bli totaldissad. Bättre det än att sitta och vänta vid telefonen i alla fall, det är bara mer lågintensiv förnedring.

    Någon som ”inte är redo att binda sig” efter första dejten är det sällan efter femte eller femtioelfte heller. Vet man det så vet man i alla fall vad man har att förhålla sig till och kan agera utifrån det.

    (med reservation för att jag är lika sabbad av populärkulturen som alla andra eftersom någonstans tror att det känns rätt från början om det är rätt trots att jag har typ 20 misslyckande förhållanden som visar på motsatsen och bara ett lyckat förhållande som visar på att det funkar.)

  4. 9 februari, 2010 6:55 e m

    Intressanta tankar. Men min erfarenhet är nog mera easy come easy go. Det som faktiskt krånglade som fan i två år blev ett riktigt bra förhållande till slut :)

    • 9 februari, 2010 9:24 e m

      Som sagt, säger inte att jag är EMOT undantag, bara att jag tror att de är få.

  5. 9 februari, 2010 8:45 e m

    Förjäkla bra skrivet!
    Och nog är det väl alltid så att det finns undantag – som för Klara där det blev bra i slutändan – men tro fan om det inte är så som du säger.
    Och jag tycker inte heller kärleken ska vara för enkel och absolut INTE perfekt – perfektion är så jävla tråkigt att jag får kväljningar bara jag tänker på det. Bumps in the road och lite krångel då och då får en ju trots allt att inse hur mycket (eller lite) relationen betyder för en och om den är värd att kämpa för eller inte.
    Men nån jäkla måtta får det vara på krånglet och jag önskar jag visste svaret på varför det ska vara så sjukt svårt att prata och vara raka mot varandra.

    Skitbra blogg för övrigt :)

    • 9 februari, 2010 9:25 e m

      Tack!

      Jag tycker på nåt sätt att det kan vara enkelt i bemärkelsen tryggt och bra, men ändå behöva jobb. Som alla grejer som är värda nåt, typ.

  6. carim permalink
    9 februari, 2010 9:39 e m

    gud, vad fantastisk du är!

  7. 9 februari, 2010 11:02 e m

    Ajajaj, träffar som pilar.

  8. Milla permalink
    10 februari, 2010 8:23 f m

    Word!

    Så bra sagt! Vi har alla på ett eller annat sätt analyserat SMS alldeles för länge och väntat alldeles för länge med att fråga vad som pågår.

  9. 10 februari, 2010 11:32 f m

    ”Jag gillar dig” betyder inte rakt upp och ner jag gillar dig utan ”Vi ska bli ihop nu.” ”Jag vill veta vad du känner” betyder ”Du ska fria, tack”. Och för den delen betyder ”jag vet inte riktigt vad jag vill just nu” ”jag är dödligt förälskad i dig men vet inte riktigt hur jag ska hantera det, jag kommer eventuellt behandla dig illa men du kan nog rädda mig”. Det kan inte bara vara så att den ena parten är inte särskilt intresserad. Och om de skulle råka vara de så kan de gubevars inte bara förmedla det.

    DU HAR HELT RÄTT
    varför är vi sådana puckon

  10. 10 februari, 2010 6:21 e m

    Bra skrivet. Jag trodde att jag visste vad kärlek var fram till för några veckor sen, men nu är jag mer osäker och vet inte riktigt hur det kommer att bli i framtiden…

    Jag tror på att man måste jobba på förhållande och att det aldrig kan vara helt perfekt hela tiden. Det kommer vara mestadels bra i vardagen och några stunder som är riktigt fantastiska, men man kan inte räkna med att det ska vara helt sagolikt hela tiden och dessutom utan att man jobbar på det. Alltför många är nog som sagt lurade av filmer och sagor och tror att man ska göra slut bara för att man inte känner sig lika nykär efter något år. (Därmed inte sagt att man inte ibland ska göra slut, men det handlar väl om att se det positiva och inte ha orimliga förväntningar som bygger på hur det är i någon saga)

    Nu funderar jag mest på om det överhuvudtaget går att hitta någon som jag gillar, som jag står ut att umgås med i längden och som dessutom uppfyller alla mina ”kvar”. Därtill kommer att personen ska känna samma för mig. Inte fan är det lätt?

    • 10 februari, 2010 11:00 e m

      Folk har både för höga förväntningar och för låga krav, känns det ibland.

      Jag hade gett upp på att hitta allt det där, och var ganska nöjd med att ha släppt det hoppet. Sen dök det upp, så vad vet jag. (Notera: Jag säger INTE ”det händer dig också!” eller ”man måste bara sluta leta så händer det”. Bara att jag hade lagt ner och sen dök det upp någon och förstörde.)

      • 11 februari, 2010 1:42 f m

        Grattis, antar jag?

        Själv hade jag för ett antal år sedan kommit fram till att jag nog inte skulle hitta någon och jag var väl hyfsat nöjd, men sen helt plötsligt hittade jag någon som uppfyllde nästan allt jag kunde önska.

        Nu är jag dock tillbaka på ruta ett igen, förutom att jag inte har förlikat mig lika mycket med tanken på att vara ensam, men jag jobbar på det.

        För övrigt så menade i förra inlägget ”krav” när jag skrev ”kvar”. Jag har börjat utveckla någon slags lätt internetdyslexi verkar det som…

      • 11 februari, 2010 1:46 f m

        Jag tänker för övrigt lägga till en brasklapp angående rak kommunikation. Kommunikation är inte alltid så enkelt. Ibland vet man inte hur man ska säga något och ibland är man inte så jävla bra på att uttrycka sig. Ibland vet man helt enkelt inte vad man vill säga.

        Det jag tycker är att man åtminstone måste försöka. Att man måste ha utgångspunkten att vara så ärlig och tydlig som man kan vara och försöka diskutera saker som är svåra att säga rakt ut.

  11. 10 februari, 2010 9:02 e m

    Väl talat!

    Det tycks vara ett allmänt problem, men som verkar tydligast i kärlekens område, eller kan hända var helst starka känslor är inblandade, att folk inte säger vad de menar.

    Kanske är människor rädda för att sätta ord på saker för att de då måste förhålla sig till en verklighet?

    Veklingar helt enkelt!

    • 10 februari, 2010 10:58 e m

      Ja, folk vägrar över lag att kommunicera rakt. Lite så man blir sugen på att örfila dem med en rå fisk tills de skärper sig.

      • Konstmuppen permalink
        11 februari, 2010 1:41 f m

        Monty Python! <3

        Eller i Storstaden 2010 kanske det mer skulle vara någon form sushislapping du syftar på?

  12. 11 februari, 2010 11:11 f m

    Love it att du skriver om mitt favoritord: kommunikation. Tänk vad mycket lättare det blir när man lär sig det. Nu ska vi bara få alla andra att inse det också. Världsherravälde here we come!

    • 11 februari, 2010 11:15 f m

      Haha, verkligen! (Och tänk vad mycket energi man får över till att ta över världen när man inte larvar med allt det där andra…)

Trackbacks

  1. Tweets that mention Just not that fucking into you. Maybe. « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist. -- Topsy.com
  2. älskar, älskar inte « att skriva
  3. valentines day « mymlan. the real.
  4. Communication Breakdown « Faktiskton
  5. Krig och kärlek | Pillow Talk | Nyheter24
  6. År tre – recap « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 114 andra följare