Bye bye n’aughties.

Bloggåret har jag redan sammanfattat. Förra året gjorde jag en liten sammanfattning av 2008, och jag gillar ju ändå traditioner. Lite.

Jag är faktiskt rätt så nöjd med 2009. Det har varit ganska mycket bök — det har varit krångliga herrar och damer, det har varit besvikelser på jobb- och forskningansökningsfronten, det har varit tröttma och stress och falska hjärtattacker och allt möjligt knögligt. Men det har också varit många nya bekantskaper, väldigt fina vänner, det har varit spännande uppdrag och och lite framgång och faktiskt en okrånglig typ. …ish.

Mycket av det braiga har kommit ganska mycket mot slutet av året. Men på något sätt så bygger det på allt det andra. Det som kom innan. Som kanske är kontrast, men som också kanske behövdes som avstamp och inspiration och förihelvete och så. Eller som pågick medan jag byggde på annat. Så jag gillar mitt 2009. Och ser fram emot 2010.

…och tar i trä nu. Lite skrockfull är jag också.

—

Det här inlägget för-skrev jag för ett par veckor sen. Sen gick katten och blev sjuk. Och jag tänkte jaha. Det straffar sig att ropa hej, trätafsande eller inte. Sen blev hon bättre. Och jag tänkte… vågar man ropa hej? Ja, vem vet. Ett nyårsmirakel, kanske. Som påminner en om att uppskatta det man har när man har det. Eller något annat smetigt moralkakigt.

Gott nytt år, i alla fall!