(Eftermiddagslur med sagoband, tack)
Det kan verka som ett lite fånigt dilemma: Jag behöver äta frukost framför min ljusterapilampa för att vakna till ordentligt (och förhoppningsvis må lite bättre) — men om jag vaknar till ordentligt kan jag inte stjäla en halvtimmes extra halvsömn på tåget till jobbet.
Jättelöjligt. Men såna här motstridiga problem där endera beslut utgår från TRÖTT, och jag är lite för trött för att kunna bestämma mig, gör mig nästan lite gråtfärdig. Sådär så man närapå vill ringa chefen och förklara att jag kommer inte in idag, jag har ont i Julia. Imorrn är det kanske bättre, men just nu vill jag vara en av katterna och tillbringa 90% av dygnet hoprullad på min egen kudde.
(Hej, välkommen till bloggen; inlägg nummer tusen firas med gnäll och trötthet. Bloggtårta uteblir just nu, och ingen prickade datumet rätt. Men Hela hustrun var närmast!)
Som jag ser det har du två vägar att välja mellan:
* kämpa på med ljuslampan, håll dig vaken på tåget – somnar du slås ju sömnhormon på igen och då var det meningslöst att försöka stänga av dem med ljuslampan från början. Om nån vecka har du blivit piggare och det känns inte lika djävligt att kliva upp på morgonen och att avstå från tågluren.
* skit i den jävla ljuslampan, SBU har ju visat att det faktiskt inte finns vetenskapligt stöd för att det funkar bättre än placebo. Sov med gott samvete på tåget och ta sen en promenad på lunchen istället för att få ljus och luft
förlåt, det var ju den där tredje vägen också. Med kudden och chefen.
Undrar om den har vetenskapligt stöd?
Den har Julia-stöd i alla fall…
Men du tar ju självklart med dig ljuslampan och frukosten till jobbet!
Haha, ljuslampan väger bly och det finns inte tid att äta i lugn och ro, annars vore det mycket trevligt…