Kärlek är kärlek är kärlek
21 oktober, 2009
Jag har ofta varit öppen med att jag i många situationer är människa först och reporter sen. Jag har stängt av kameran för gråtande politiker, jag har uppmanat er att kolla era bröst, jag har… massa saker. Jag kan leka cynisk och hård och praktisk och oromantisk allt jag vill, jag tror inte folk går på det.
Idag klarade jag mig igenom nästan hela intervjun med två kvinnliga präster som levt ihop i trettio år, och som satt och lyssnade på debatten under kyrkomötet, innan jag blev glansögd och snörvlig. Fast de verkade tycka det var ganska OK.
(Ehm, jag sitter och blir rörd för mig själv inne i ett litet redigeringsrum nu. Kanske dags för lunch.)
—
Tillägg: Här är inslaget, och här kan man se hela intervjun med prästparet.
9 kommentarer
lämna en →
Och nu får jag gåshud och blir bölig jag med, bara av att läsa det här inlägget.
(Jag är pubertal, jag får skylla på det va?)
Det tycker jag verkligen.
Jag skulle tagit med dig på festen som jag var på förra hösten. Min mammas bästa vän, som är präst och kom ut i 30-årsåldern, fyllde år och firade med konsert i kyrkan och fest i församlingshemmet. En fantastisk brokig blandning av queers och kristna, inte sällan sammanföll de.
När min mammas vän och hans pojkvän kysstes framför altaret efter att pojkvännen sjungit för honom, när jag pratade med det gifta flatparet som träffades i smyg på Johanneslunds prästskola och nu är prästfruar åt varandra, när vi körde queerfoxtrot framför Jesusbilder…det förändrade hela min syn på kyrkan. Det var då jag kunde ta den till mig.
Det låter verkligen jättefint.
Åh, så himla fint! Blir alldeles lipig.
Visst blir man?
Åh du är så söt ibland att jag bara vill äta upp dig. *stor kram*
Aw. Tack!