Pfft.
Jag vet inte om det är hormoner eller väderomslag eller om jag behöver öka mitt B-vitaminintag eller nåt, men det är liksom väldigt mycket sug i mitt huvud just nu. Jag är ful och tjock och snuvig och behöver klippa mig och har en konstig lilltå. Jag har inget vettigt att säga, och ingen ork eller kreativitet att försöka säga det. Det ligger halvfärdiga textutkast och väntar, men jag har ingen ro att försöka titta på dem och ingen kraft att skriva klart. Det är knappt ens ånga längre, det är tåget som bara rullar nerför en backe och med lite tur inertia-rullar upp över nästa krön, och fortsätter så och hoppas att ingen ska märka att eldare och förare sedan länge hoppat av. (Um, tåg kan inte gå på kvarvarande ånga, kom jag på. Det är typ bilar, va? Känns symtomatiskt att jag blandar metaforer.)
Men det är klart att det märks. Jag har inte skrivit ett vettigt ord på evigheter. Pelletsmaskinen råkade säga att jag var tråkig fast det var inte det han menade, men det är jag. Jag är ganska lite att ha just nu. Värd på sin höjd något halvt ruttet lingon. På rea.
Vad gör man? Jag jobbar inte hela veckan, så jag kanske kan sova lite extra. Ta långa promenader. Se någon inte alltför krävande film. Eller fastnar jag ännu mer i sirapen då? Blir det värre ju längre jag skjuter på att försöka vara produktiv och/eller intressant och trevlig? Behöver jag bara hålla käft och rycka upp mig?
(Som vanligt är det inte tjejen i bloggen som skrivit brevet. Men hon blundar och trycker på PUBLICERA innan hon hinner ångra sig.)
*KRAM*
Tack.
Det finns ett ord för allt det du skrev nu; bah.
Hoppas det ljusnar snart!
Verkligen! Men jag tror att jag redan använt “bah” som inläggsrubrik minst ett par gånger, och man får ju försöka att förnyyya sig lite…
Alltså jag fattar PRECIS hur du menar, har gått runt och känt likadant i flera veckor nu. Efter att ha funderat på detta länge och väl har jag kommit fram till att det jag behöver är att resa nånstans. Vart som helst. Vet inte om detsamma gäller för dig, men anyway. Så tänker jag i alla fall.
ps. en sak som jag gjorde igår för att muntra upp mig, lustigt nog, var att köpa en asdyr mac-ögonskugga! mycket tack vare dig säkert. och det kändes lite bättre! så tack för det. ds.
Mm, jag har tänkt väldigt mycket på det — skrev om det häromveckan, typ — och ibland blir det så himla tydligt att jag inte haft semester på två år.
Jag och några vänner funderar på en chartervecka i december.
Vad fint med skuggan! Vilken färg blev det?
en med fyra stycken i, liksom lite grönaktiga. egentligen tänkte jag först köpa en med lite varmare röd/guldiga, men what the hell. om jag gillar den gröna så kanske jag – gasp – köper den rödguldiga också!
Å då gissar jag på Photorealism-quaden?
Ja, det ena behöver aldrig utesluta det andra! (Om man betalat räkningar och har mat och så. Men nudlar är gott! =) )
Ja precis den!
Jag hänvisar till mitt ordspråk: “Det tycker jag att man får”.
Samma resonemang kan med fördel appliceras på både charter och reguljära resor.
Det hjälper f.ö. att titta på Bergmanauktionen live, då känns det mesta i macs produktutbud som rätt så lågbudget…
Ja skojar du. Elvatusen för en papperskorg, det får man väldigt många ögonskuggor för…
Du behöver tarte och Winona. Onsdag?
Det gör jag verkligen. Men jobbar kväll på onsdag. Torsdag?
Torsdag funkar. Spikat!
Yay!
Tarte! Låter som en utmärkt medicin. Måste jag säga att du är fantastisk? Jag tror att du vet det egentligen och att det här kallas höst. Vi kan titta på Twilight och skratta åt jizz in my pants-scenen i helgen! Med choklad.
MMMM TARTE.
Du hittade jizz in my pants på YouTube? =) (Och tack.)
Det verkar som de flesta känner så just nu. Tror att det kanske är lite mörkret och vitaminbrist och att det är mycket förkylningar som går och allmänt smittsam melankoli.
Jag tror stenhårt på att det hjälper att uppsöka glädje. Försöka göra saker en blir glad av och trivs med. Om det är att sova mera, visst, men det kan nog vara en hel del annat. Det är nu det är dags att umgås med sina vänner och ha kul.
Jag anstränger mig för att göra det, och det hjälper faktiskt. Men däremellan och ibland medan också, så är det lite väl grått.
med risk för att låta plattitydig: det går över! det är inte hela världen att känna så där, när som helst rinner det av en. sömn är mycket bra. jobba på den. tänker att gammal alkohol från mässan kan ta ett par dagar att göra sig av med, så låt kroppen jobba.
kärlek.
Fast jag drack inte en droppe som inte var vatten!
Men ja. Och tack.
Och så helt plötsligt är du det enda roliga igen. Det var ju det som behövdes. Lite självkräks. Funderar på att göra en rak rewrite på din text. /P
Haha, lite självkräks. Jag ställer upp dåråva.
Så. Klart. /P
Är det inte bara postbokmässekoma?
Nej, det har varit ett tag.
ibland är tråkiga människor det finaste som finns.
Hur menar du då?
Spelar ingen roll om du är gla’
Du är ändå jättebra
Höstdepp är som folk är mest
Och på onsdag är det fest
Å, poesi! <3
Åh, det löser sig. Sådan där är jag också då och då. Typ nu. Får inget skrivet och vill mest sitta hemma och tjura. Antagligen lite lätt höstdeppighet som många påpekat.
Doktorn ordinerar morgonpromenader i sakta mak, mycket glass och en och annan whiskey eller vad du nu vill dricka. Samt varma bad, tjocka filtar och myssex.
Whiskey är inte riktigt min grej, men å andra sidan ser det så hemtrevligt ut. Kanske kan köpa en liten flaska och återanvända lite i ett glas, så det står och ser terapeutiskt ut?
Hehe, effekten uteblir lite då. Satsa på en rejäl höstdrink: varm choklad kokt på riktigt choklad och lite vaniljstång med en rejäl skvätt konjak i. Eller rom. Du kommer må så mycket bättre sen.
Om du vill kan du få komma och sitta framför min öppna spis (har just tänt den) så lovar jag att fixa all markservice. Du kan få beställa kakor och snacks också! :)
Öppen spis och markservice? Alltså jag är inte den som är den. Om det gör dig glad, liksom. =)
Det kallas höst. 30-årskris lite prematurely. The blues. Spleen.
Take your pick. Och du ser – när man spiller spleen så där modigt som du gör, då kommer en halv bloggosfär och kör en “rescue-you”.
IKEA? När?
P&K
Spilla spleen låter kladdigt.
Men ja. Ibland tjänar man tydligen på att våga vara lite öppen och trasig. I shall write this down for future reference.
Helgen?
Och det gör ingenting om man inte orkar blogga särskilt mycket, inte är vare sig rolig, fyndig eller smart. Man kommer tillbaka. Alla som gillar dig vet det. Du vet det innerst inne. Du kommer tillbaka. Och det är det som räknas så ta hand om dig själv i första hand nu.
Tack. (MEN TÄNK OM INTERNET HINNER GLÖÖÖMMA MIIIIG…)
Have faith in the internets, sista.