Som en hemmafru fast inte alls
23 september, 2009
Ibland är jag väldigt antropomorfiserande med katterna — jag tillskriver dem tankar och känslor och ondskefull planering. Ibland är jag väldigt biologistisk — det är bara instinkter och funktioner som beror på det här och det här. Ibland härrör allting bara från att de är knäppa i huvet.
Oavsett vilket är det ganska roligt när den lilla katten snor runt mina tomma skor i hallen och ser sorgsen och övergiven ut när jag ska gå på morgonen. Om hon hade en lugg att bliga stort upp genom skulle hon göra det.
5 kommentarer
lämna en →
“Hmm. Om jag svassar runt här i hallen med spelad sorg en stund, då tror hon att jag tillgivet tänker ligga på soffan och vänta till dess hon är tillbaka. På så vis anar hon inte vilken jävelskap jag planerat för den här dagen”
Nåt sånt…
Finns det katter med lugg? (Lejonhannens man räknas inte.)
Katterna gör likadant med dig ;-)
Haha, alldeles säkert.