Oskuldsfull njutning
Jag sätter på Pussycat Dolls “I don’t need a man” och någon blir glad över att jag också tycker om dem, och halvviskar något om guilty pleasure. Jag har inga såna, säger jag. Jag tror inte på sånt. Helt o-guilty. Jag gillar uppriktigt och öppet och helt utan ironi. (Ibland är det förstås ironiskt eller så-dåligt-att-det-blir-bra, men det är något annat.)
Jag gillar Pussycat Dolls och Ashlee Simpson och jag läser Harlequinromaner och älskar Bring it on och jag har inga problem med att erkänna något av det. Och jag behöver heller inte försvara mig med att jag också läser Anaïs Nin och lyssnar på Dylan (eller vilka referenser som nu gör mig hipp och intelligent och edgy i olika sällskap), för det ska fan inte spela någon roll. Jag ska få välja mina kulturupplevelser själv, ska få njuta på det sätt som gör mig salig. Utan skuld och utan skam.
Nu ska jag sätta på Genesis och diska lite.
Helt sant. Det är hemskt tröttsamt att man förväntas vara bara på ett enda sätt.
Ja det också. Jag är hellre spretig. (Jag tror att det är som med eccentrisk, att man måste vara rik för att få heta eklektisk.)
Man kan kanske vara en mångfrestare, trots avsaknad av juveler och flärd.
Jag tror jag måste härma ditt inlägg. Har tänkt mycket på det där.
Härma på!
Jag håller med. Och blev glad av att du nämnde Dylan. Haha, jag vet inte ens varför.
Jag har guilty pleasures: varmkorv med potatismos och räksallad är en av dem.
Däremot inte t ex chick lit och spaghettivästerns. De är bara pleasures.
Spagettiwestern är bara pleasure. Instämmer.
Chuck Klosterman skriver i en av sina böcker om det absurda i att ha populärkulturella guilty pleasures. En riktig guilty pleasure kanske kan vara att dra i sig en lina kola på en klubbtoalett, medan att tycka om Road House kanske inte riktigt rör sig i samma division. Varför skämmas över något man genuint tycker är bra?
Vad skulle man göra om man inte såg Road House (eller för den delen lyssnade på Pussycat Dolls)? Skulle du i själva verket till exempel ha skrivit en algoritm?
Här finns det massor av oguiltiga pleasures. Twilight, Britney Spears, romcoms (youve got mail, notting hill etc), Backstreet Boys osv osv… kan hålla på huuuur länge som helst.
I love this <3 Tänkte på sådana här saker när jag gick hem innan idag och hade massa Jane Austen-referenser i skallen att jaha och? Det är min grej liksom. Men jag tenderar också att dras åt allt möjligt som andra omkring mig dras åt. Så jag har nog inte så mycket smak alls egentligen, jag gillar det mesta som inte är otäckt eller skränigt. Och Bring it on är <3<3<3<3<3<3<3