Har glömt mer än jag har lärt mig?
En lokalreporter ska vara någon som kan lite om mycket. Man ska ha lite överblick, lite småkoll, och snabbt kunna sätta sig in i saker. Man ska kunna göra inslag om sport, om teater, om politik, om medicin, och alltid verka någorlunda som att man vet vad man pratar om.
Vissa dager känns det mer som att man kan lite om lite. Man får ett jobb med kort varsel, man hinner inte sätta sig in nånting, och ska göra ett inslag om sport, om teater, om politik, om medicin, och verka någorlunda som att man vet vad man pratar om. Det är då man nästan kan fascineras av sin egen förmåga att fejka. Att ställa frågorna som ger svaren som leder fram till frågorna som faktiskt får det att verka som att man har koll, att nicka klokt när någon svarar på vad som vore drömtiden på 400 meter. Eller så kör man bara öppna kort om hur dum man är. Fast det är svårare.
Tillägg: Strax efter att jag skrev detta blev jag via Twitter räddad från att påstå att man får medaljer i Finnkampen. Vilket man alltså tydligen inte får.
Jag blandar och ger. Ena dagen säger jag “förklara som om du skulle förklara för en idiot” och de “varför det?” och jag “för att jag är en idiot.”
Andra dagar låtsas jag. Vilket ofta resulterar i ren skit. Och så händer det ju oxå att jag kan grejer ibland. Litegranna dårå.
Sen antar jag att det försvårar (en aning) när man kör fjärrsyns-lokalnyheter och inte på pappersmassa, som moi.
En journalist är en person som kan lite grand om allting. En professor är en person som kan allting om ingenting.
men är inte det du just beskrev som “att kunna fejka” egentligen en strålande talang i sig? om du lyckas ställa frågor som leder till svar har du ju slagit huvudet på spiken om vad ditt yrke handlar om. tycker jag. ingen kan ju kunna allt, men det är alltid imponerande när folk är kloka nog att inse att de inte kan allt men ändå kan röra sig runt i teoribubblan och vara kvasi. asså jag tycker det är helt grymt. är fortfarande i chock över hur din arbetsdag ser ut; så mycket att göra.