Peench leetle?

Pappa far är i stan. Han föredrar ju att bila från England om han kan, och på vägen upp köpte han en hink färska kräftor. Så han och jag och Anton smorde våra respektive krås (och, i mitt fall, byxor, ety vissa av dem skvätte generöst när man knäckte skalet).

Jag lyckades i blindo dra upp något slags muterad Karl-Alfred-historia. Som dessutom var typ rutten i huvudet och smakade ond bråd död.

På tallriken kan man också se prov på min, hm, personlighetstyp. Jag skalar och äter klorna och smöret, men sparar stjärtarna och gör sen en jättemacka. Vilket tenderar att driva folk omkring mig till något slags beundrande vansinne.

Jag har nu också två olika burkar insmugglad lemon curd i mitt kylskåp. Det kan inte sluta bra.

(Överskriften har sitt ursprung i den här videon, som jag och Annan fnissade hysteriskt åt och fortfarande (fel)citerar ibland.)