Internetkärlek, avsnitt nummer oklart

Jag glömde berätta om det andra fina från i fredags, innan snyggfestandet. (Klädkoden var för övrigt “uppklätt, avklätt” — undrar vad Ribbing hade sagt?)

Det var ju så fasligt rått och fuktigt i luften, och mina lungor började göra sig påminda redan på vägen till tunnelbanan. Självklart hade jag glömt lägga tillbaka min inhalator i rätt väska sen jag var ute tidigare i veckan. Sen gjorde jag misstaget att tömma och göra rent en äckelmöglig sumpbehållare tillhörande redaktionens kaffeautomat. (Kom ihåg att jag själv inte ens dricker kaffe.) Och sen var det igång. Klåda, pip, rossel, svid.

Jag ringde min vårdcentral och bad om ett e-recept, så jag kunde kila iväg till ett apotek i närheten. “Ja, ok, jag lägger det till läkaren här så kanske du har det någon gång idag. Annars på måndag.” Jamen tack som fan då. Det faktum att det jag bad om var en astmainhalator för akut bruk verkade inte slå henne som relevant.

Jag sa något om det på internet, varpå flera personer twittrade och facebookade att jag behövde en inhalator, fanns det någon i Uppsala som hade en att låna ut eller kunde fixa recept? Sen skickades det vidare, så att inom loppet av någon timme var det ett dussintal personer jag inte ens kände som vidarebefordrat meddelandet.

Tyvärr var det ingen som kunde hjälpa mig, men lungorna lugnade ner sig och jag kände mig ändå omhändertagen av INTERNETS. Det var faktiskt fasligt fint.