”Vi tänker bara på ditt eget bästa!”

Jag påstod igår kväll att jag behövde avsluta festligheterna någorlunda tidigt, eftersom jag var bjuden på brunch och var ansvarig för att ta med juice. Sällskapet bestämde då som en man att de skulle se till att jag låg där utanför rätt port i tid, med ett paket juice i ett snöre om halsen.

Så blev det nu inte (till vissas besvikelse). Men jag gick inte hem förrän vi dansat loss ordentligt heller.

Brunchen var mycket mycket trevlig; jag kom på mig själv med att sitta och äta fattiga riddare och läsa Bon och tänkte att ibland är livet precis så där högblankt och glassigt som man tänker sig att andra lever.