Elin skriver om att ha råd att våga prata om hur man mår. Det är ett bra inlägg i sig, men det är också lite sådär nånting-i-luften, för jag har suttit och funderat lite på saker som rullat i huvudet sedan bloggpratandet igår, som bestod bland annat av diskussioner om öppenhet och full disclosure och sådär. (Apropå att alla vet när Linda har mens eller sex, men också mer generellt.)
Jag tror jag skojade om att mina läsare skulle nog bli ganska förvirrade om jag plötsligt skulle skriva massor om hur jag känner och mår, om kärlek eller ensamhet i annat än teoretiskt format. Men jag kan önska ibland att jag var typen som gjorde det, som kunde öppna upp och dela med mig, kunde skriva av mig och kanske må lite bättre efteråt. Jag kan ha formuleringarna nästan färdiga i huvet, veta vad jag behöver skriva och hur det skulle låta. De få gånger jag släppt ut lite spleen har reaktionerna bara varit positiva.
Men nej. Helt oavhängigt det faktum att jag även undanhåller saker av strategiska så är jag dålig på att dela med mig. Har alltid varit. Mina känslor är mina och kommer väldigt sällan fram i luften. (Har bloggat förut om att dela med sig både av svaghet och lycka, kom jag på.)
Kanske borde jag se över min policy? För min egen skull, för att få upp läsarantalet när folk vill ha snaskiga detaljer och trasighet, för att visa att det inte är så roligt jämt och avdramatisera, för att… jag vet inte. Vad säger ni?
14 svar so far ↓
Agnes // 15 juli, 2009 vid 4:49 e m |
Jag säger att människor är olika och det är helt okej. Din blogg är bra som den är, så gör inget som inte känns hundra.
Julia // 15 juli, 2009 vid 4:50 e m |
Å! Tack!
Agnes // 15 juli, 2009 vid 4:54 e m |
Förresten är det rätt skönt med folk som INTE är privata också. Man behöver båda delarna, according to det skapade bloggbehovet.
Julia // 15 juli, 2009 vid 4:55 e m |
Det är också sant. Någon som sitter och analyserar sönder koncepterna. Alternativt pose-hånar Blondinbella.
Agnes // 15 juli, 2009 vid 4:57 e m |
Ska sanningen fram var inte Blondinbella min första gissning.
Julia // 15 juli, 2009 vid 5:03 e m |
Haha nej några andra har påpekat att de är ett gäng som gör sådär (min teori: med huvudet på sned syns det inte hur man ser ut egentligen) men det var just henne vi pratade om at the time.
Vem gissade du på?
Agnes // 15 juli, 2009 vid 5:24 e m |
Eh, jo asså, eftersom någon, jag tror det är Elin själv, skrivit om att hon har en pose när hon sidekickar så eh, trodde jag du imiterade henne.
Jenny // 15 juli, 2009 vid 6:26 e m |
Jag tror – tyvärr – att det är få som klarar av att vara både och. Alltså både sådär intressant eller bara ärligt privat och dessutom offentlig.
Eller snarare: det är kanske publiken/läsarna som har svårt för när man är både och?
Hur som helst, blogga bara om det som känns naturligt och äkta – för dig.
Micke // 15 juli, 2009 vid 8:23 e m |
Jag å min sida tycker att det är viktigt att ha en frizon där jag får vara allt jag är på mina villkor. Min blogg är den platsen i den digitala världen. Jag skriver om högt och lågt för att jag vill, jag experimenterar och testar och gör inte om det som känns dåligt. Så jag skulle vilja säga: testa. Funkar det för dig är det fantastiskt. Gör det det inte så har du ett eget svar.
Elin // 15 juli, 2009 vid 8:27 e m |
Hahahaha på Agnes kommentar! Love it! (Hon är inte helt fel ute heller=
Och jag håller med henne. Din blogg är din blogg och som jag skrev på twitter: Att lämna ut sig själv för att få fler läsare eller skriva privat för att man ska leder bara till fadd eftersmak i munnen. Don’t go there.
Julia // 16 juli, 2009 vid 8:35 f m |
Agnes: HAHA! Nej, jag har inte sett Elins Paris-pose, tyvärr. Men hoppas få göra det någon gång.
Jenny: Jo, så kanske det är.
Micke: Och det uppskattas i alla fall av mig. (Mer Batmanhumor, tack.)
Elin: Passa dig, så det inte blir valk-ångest och sömnbrist för hela slanten bara för att ge dig proxy-ångest.
Kajen // 16 juli, 2009 vid 10:57 f m |
Är det ingen som tänker kommentera Springsteen-referensen så får väl jag göra det. Bra där.
Julia // 16 juli, 2009 vid 3:06 e m |
Tackar. I try.
Lästips om depression | Psykbryt.com // 17 juli, 2009 vid 9:35 f m |
[...] Isprinsessan – Jag vet ingenting, Nattens Bibliotek – Hur känns det att ha ångest?, Julia Skott – Couldn’t tell what I felt; unrecognizable to myself Välkommen till Psykbryt.com; en värld av arslande. Varför inte lägga in oss i din RSS-läsare [...]