Mer internetkärlek
Josh och Mymlan (bland andra) skriver båda två om nätkärleken, och uppmanar andra att göra detsamma för att balansera allt tjafs om näthat. Och jag kan inte annat än stämma in.
Jag har ju skrivit förut om det självförtroende och den styrka och insikt jag hittat medan jag skrivit bara i den här bloggen, och i den dialog som jag fått med andra bloggare. Jag har skrivit om twittermuffins (i ett inlägg med överskriften “Internetkärlek”, passande nog). Jag har skrivit om hur fantastiskt glad jag har blivit över folk som gillar det jag gör, som kallar mig framtida stjärnkrönikör eller bara länkar till något jag skrivit. Jag tror att jag skrivit hur glad jag blir över era fantastiska kommentarer om fiskpinnar och boktips och kärlek. Till och med när jag inte skriver det rakt ut så betyder min blogg och många andra bloggar mycket för mig. Jag har fått lära känna fantastiska människor, jag har fått träffa några av dem i verkligheten, och de gör mitt liv roligare och mycket intressantare.
Men jag har ju också nätat i över tio år, på bloggar och forum och HELA INTERNET, och under den tiden har jag förundrats om och om igen över den gemenskap, den vänskap och den kärlek jag fått se och själv fått uppleva. Jag har sett när internet samlar ihop tio tusen dollar för att en liten flicka utan röst ska få en när systemet sviker henne (och vid andra tillfällen till en permobil, till en ny dator, till resor…) Jag har fått “care packages” med amerikanskt godis, med obscena mängder filtpennor och med stickböcker från folk jag aldrig träffat i verkligheten men som jag tycker att jag känner som nära nära vänner. Som hjälpt mig genom trasiga relationer, genom universitetsstudier och gräsliga influensor. Jag har tillbringat en månad med att skicka reseberättelser från ett digital-”kidnappat” marsvin som får åka till olika platser på jorden och bli inredigerad i bilder med andra nätvänner. Jag har suttit och pratat strunt och snusk och politik och ordvitsar i olika IRC-kanaler till långt in på natten och i vissa fall hållit vansinnet och tungmodet på lite längre avstånd än det kunnat vara.
Jag har sett folk hitta (och förlora, ibland) kärleken, både på nära håll och över försiktigt allt lyckligare bloggande. Jag har sett barn, i vissa fall födda till de ovan nämnda, födas och fylla två och fem och åtta. Jag har glatts med dem, och jag har gråtit när andra vänner blivit sjuka och dött innan jag fått träffa dem.
Jag älskar internet. Det skäms jag inte en sekund för. Och ofta känns det som att internet älskar mig också.
—
Tipsar förstås också om Bevara Internet. (Som jag har lovat en text skitlänge som jag fortfarande inte skrivit. Eh förlåt.)
Jag känner precis samma sak. Det finns en massa löve där ute på world wide web och jag är så lycklig att jag får vara en del av den. Bra skrivet!
<3 Med kärlek /Hustrun <3
Älska internet! Det borde banne mig göras en kampanj på något sätt, för att stävja viss typ av medias snedrapportering.
jag skulle inte vara den/där jag är idag utan internet. internet är min reservhjärna och extravärld. <3
Daniel, titta på Bevara internet! Det är en (liten) kampanj. Men ja, verkligen.
Jo, har sett den och gillar det som skrivs där, men ordet bevara känns … ja, jag vet inte riktigt, det leder bara min hjärna lite fel. Som om det var något förlegat som några eldsjälar vill hålla vid liv. Fast jag förstår ju vad som menas, att det ska få förbli vad det är utan en massa myndighetstafsande. Men ändå, det är inte ett så direkt budskap. Det är ju ett problem att “näthatet” är ett så mycket sexigare och klatschigare ord ur simpel journalistiksynpunkt.
Haha, ja. Jag tror att det är ett exempel på en sån där farlig sak som internethumor.
Å jag vill bjuda hela internet på kalas idag känner jag.
vi har ju börjat skissa på en netrosexualitetskampanj, men jag är lite osäker på om namnet är så bra. det är på gång iaf!
Håller med. Helt och hållet. Har träffat kärlekar, vänner och fått ett utlopp för nyfikenhet och kreativitet genom internet. Det finns mer kärlek än man tror!
Internetkärlek finns, men precis som den analoga varianten är majoriteten falsk och bygger på att givaren egentligen har andra syften.
När det romantisk kärlek på internet har jag fortfarande aldrig sett det hålla nå värst länge. På mitt forum, som under sina storhetsdagar hade några tusen dagliga användare, var det faktiskt rätt många som flyttade runt om i världen för att vara tillsammans med varandra, men det höll aldrig mer än några månader, om det ens höll längre än till den första morgonen efter…
Hur menar du med falsk? Att man vill verka snäll? Eller få tillfredsställelsen av att känna sig snäll? Då är ju allt falskt. Vilket är en intressant diskussion men en annan.
Jag är gräsligt cynisk men håller nog ändå inte med om att majoriteten av det jag sett varit falskt.
Jag har sett väldigt många relationer som börjat på internet som hållt länge, men det är ju min erfarenhet.
Anton: Jag håller inte med dig, majoriteten av kärleken i världen kan inte vara falsk. Är det ens kärlek då? Och vaddå “andra syften”? Har inte kärleken alltid en riktning? Den vill någonstans, den vill åstadkomma något. Kärleken är en kraft.
Jag har för övrigt flertalet vänner som träffat långvariga partners via nätet, vissa av dem har barn idag.
Vi har väl olika sorters bekanta.
När jag säger “falskt” menar jag när folk dunkar varandra i ryggen, länkar varandra, håller med varandra mer för att själv synas och få sidvisningar, än för att de faktiskt tycker så. När en present skickad från en kille till en tjej på andra sidan jorden har helt andra intentioner än att göra tjejen i fråga glad. När råd och långa diskussioner egentligen bara är ett utlopp för något som av olika anledningar inte kommer ut i den verkliga världen, och bara är ännu ett sätt för folk att ta plats.
Julia: “Diskussionen” du tar upp har väl de flesta i sitt huvud då och då, och man kommer nog alltid fram till att det inte finns något vettigt svar på det.
Vad vore världen utan Internet?
Det ar ett fint kommunikativt media.
Julia, du ar bra pa att skriva!
Jag har uttryckt min kärlek till den här texten på annat håll men det förtjänas att sägas om och om igen. Din och min upplevelse av internet har mycket gemensamt även fast jag ligger långt många år efter dig, upptäcktsresan har bara börjat men kärleken är lika stark för det.
<3