Besviken på mitt fack-organ

Jag tog en lugn lunch och läste senaste numret av Journalisten. Och så mådde jag lite illa och det hade ingenting med maten att göra.

På sidan “Noterat” skriver Paul Frigyes, under signaturen PF, så här (jag hittar det inte på nätet, så jag skriver lite fräckt in hela texten):

ORD I TIDEN
Slidkrans

Det kom sisådär tusen år för sent, men nu rekommenderar RFSU att man skrotar det mytiska och missvisande ordet mödomshinnan och ersätter det med slidkransen.

Motivet är förstås att minska mytbildning och fixering vid den heliga jungfrudomen och att devalvera en förlorad oskulds stigmatiserande oåterkallelighet. RFSUs lansering innebär också att det lite oaptitliga begreppet “slemhinneveck” ersätts med ett ord med ljuvare blomsterassociationer.

Nackdelar finns dock: myten om en hinna som bryts först då den utvalde mannen äktar kvinnan kan ha fungerat som hälsosamt återhållande av tidig promiskuitet, för vilken utövarna inte varit mogna att ta fulla konsekvenser för (sic).

Ok, ta och läs den där sista meningen igen. Den är… misogyn (och misoandrisk, om vi ska vara rättvisa) och historielös, för att uttrycka det generöst. Det är närapå att jag blir så ilsk att jag inte riktigt kan uttrycka mig. (Fast mitt snorkiga sic beror bara på det där extra för-et.)

Men kom igen.

1) Menar han på allvar att nu när vi, eeeh, plötsligt får veta att det inte finns någon mödomshinna så kommer samhället explodera i ett vansinnigt (ungdoms)knullande, som inte på något sätt existerat tidigare? Myten om mödomshinnan har alltså hållit ungdomar på mattan i alla tider, fram till att RFSU kom och förstörde allt. Bra att veta. (Det finns både kirurger och bakgatusömmerskor i mer sexualkonservativa länder som nog kan berätta ett och annat.)

2) Menar han att ett eventuellt slampande är en dålig sak, eller för den delen att sex i sig oavsett utsträckning uteslutande är något som ska sparas till ett äktenskap (notera, mellan en man och en kvinna)? Och det äktenskapet bör väl då enligt hans formulering komma tidigt, så att man inte hinner med någon lite senare promiskuitet heller. Eller? Benen ihop, flickor — bara för att ni inte blöder betyder det inte att ni inte är förstörda för all framtid! Det sitter inte i hinnan, förstår ni, det är bara att ni är använda. Bättre begagnade.

3) Menar han, på allra fullaste allvar, att allt det mytbildande och skuldbeläggande som funnits tidigare varit hälsosamt? Här någonstans vill jag bara slänga bak huvudet och skrika i ren frustration. KOM IGEN. Teoretiskt sett finns det hälsosamt skapad återhållsamhet, men jag skulle nog vilja påstå att den för det mesta lyst med sin frånvaro. Och när den funnits har den handlat om diskussioner och tillit byggd på ömsesidig respekt, inte på något jävla fittlock som måste bevaras.

Jag håller med om att tidig promiskuitet kan vara en dålig sak, och något man kanske inte är mogen nog att hantera konsekvenserna för — eller snarare något man inte hunnit bli mogen nog att ta beslutet om på egen hand utan kanske hastas och pressas in i. Men det är så många antaganden och förutfattade åsikter i Frygiels enda sista mening att jag blir både besviken och arg och lite ledsen.

(OK, ja, jag fnissade våldsamt åt min egen rubrik. Sån är jag.)