I’m flying like Han.

Sen jag och Annan delade på oss, strax innan fredag blev lördag, har jag haft en helg helt utan interaktion i köttrymden.

Det är nu inte riktigt sant. Det kom någon och förstörde dramaturgin för några timmar sedan — i och för sig med en annan snygg twist: Den nyinflyttade grannen som behöver låna en vinöppnare. Fast det var den nyinflyttade grannens kompis. Eventuellt tjafsades det lite på inflyttningsfesten om vem som var modigast och vågade knacka på.

Han sa att jag kunde komma förbi om jag ville, och det borde jag kanske ha gjort, men jag orkade inte riktigt vara social på okända marker just nu. Jag är ganska nöjd med min tråkiga ensamma helg. Jag är på egen hand men känner mig inte ensam. (Nej, Fredrik Lindström, jag är inte “självsam”. Hush.)

Jag har larvat omkring, städat lite, tittat på skräp-TV och filmer av varierande kvalitet, och konsekvent inte orkat pallra mig till kiosken efter snask utan ätit för mycket torkade aprikoser istället. Jag har varit uppe halvsent, sovit okristligt länge och drömt konstigheter. (Om jag inte riktigt kan se dig i ögonen i veckan så vet du.)

Det behöver liksom inte vara svårare än så.