The missing lynx

Om vi ska vara lite mer positiva så var det faktiskt väldigt roligt att få vara med och spåra lo, även om jag blev blöt och kall – jag fick se spår över ett annars orört fält där ett lodjur jagat och tagit en hare, och sen längre in i skogen resterna av samma hare. Likaså en daglega på en sten, som var helt isig för att de legat och värmt upp snön som sen frusit till igen, och en annan sten där lo-ungar åkt kana och brottats efter maten. Det var verkligen perfekta förhållanden – spåren var helt fantastiska.

(Mannen som jag följde hade hållit på sen slutet av sjuttiotalet och fortfarande inte sett lo i det vilda.)