SLU och kvinnorna
Idag fokuserar nästan alla på TPB-rättegången. (Jag kan inte länka till Spectrial-bloggen just nu, av någon anledning – det kanske är någon server som kraschat.)
Jag rapporterar istället om en annan rättegång idag, som också kan bli prejudicerande. Det är en grupptalan (för övrigt ett relativt nytt fenomen i Sverige) där 44 kvinnor stämmer SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, för könsdiskriminering.
Något förenklat: SLU vill ha in fler män på veterinärutbildningarna. De 44 hör till den procentuellt väldigt lilla gruppen som sökt in på folkhögskolebetyg (allihop med högsta betyg), och de har sökt både 2006 och 2007 utan att komma in – fem respektive tre platser tillsattes med bara män, och det var också män som kom högst upp på reservlistan. VHS har ett lottningssystem som bland annat kan räkna in skiljekriteriet “underrepresenterat kön”. Kvinnorna och Centrum för rättvisa anser att de har blivit orättvist behandlade på grund av kön vid den så kallade viktade lottningen, där de sökande männen fått en större chans att komma in.
Sen finns det många andra frågor, både praktiska och ideologiska - hur relevant är det a) att det är den enda veterinärutbildningen i Sverige och b) att den ger behörighet att arbeta i hela EU, ska man utgå från proportioner på arbetsmarknad eller utbildning, ska man räkna på behöriga sökande eller alla sökande, finns det andra kriterier som borde vara med, borde kvinnor i de andra urvalsgrupperna vara med i grupptalan eftersom större delen av de 44 inte kunde kommit in i vilket fall… Jag sitter och svär över att försöka sammanfatta och förklara hela frågan på strax över en minut där jag dessutom ska få in intervjubitar från berörda personer. Det handlar, nu som ganska ofta annars, att försöka se till att det man berättar är sant och korrekt även om man får välja bort fakta.
Jag vet inte riktigt hur jag känner. Å ena sidan tycker jag allra minst att samma regler ska gälla åt bägge hållen – om man nu vill få in det underrepresenterade könet på utbildningar så ska det gälla även för män. Att det slår mot kvinnor som som grupp är underordnade i samhället kan inte automatiskt betyda att det är en del av patriarkatet. (Att jag är kluven till kvotering är en annan sak – jag funderar nu på just det här fallet.) Å andra sidan… mja, jag är inte helt säker på vad andra sidan är. Den kommer liksom tillbaka till min kvoteringsklyvnad. Tror jag.
Jag började skriva om massa andra saker som gör det hela ännu mer komplicerat, men inlägget tog liksom aldrig riktigt slut. Men nu vet ni, i alla fall.
Här hittar man artikeln där det finns länkar till ett inslag om en enskild tjej (som inte jag gjort), och oredigerade intervjuer från dagens rättegång (som jag har gjort). Om ett tag kommer även mitt inslag upp, men det kommer sitta ihop med det tidigare inslaget så man får titta i en minut och ha lite tålamod.
väldigt fint med den framlyftningen! kudos. det är kanske inte så jävla underligt detta heller med tanke på en professor där som skrev rätt hemska ledarkrönikor i DN ett tag som inte direkt var genusmedvetna.
Det här är ju en riktigt svår fråga. Problemet som jag ser det, om jag har förstått det rätt, är att kvinnorna helt enkelt inte ens varit tilltänkta. Om man hade hade gjort ett kvotsystem där deras procentuella chans hade varit mindre än männens anser jag att det hade varit rätt.
Om t ex fem män söker ett jobb som brandman och två kvinnor gör det, och alla bedöms ha lika meriter, och det bara finns två platser att tillsätta kan jag tycka att det är rätt att tillsätta minst en plats till en kvinna, samtidigt som alla andra ska tävla lika om den andra platsen.
Det innebär å andra sidan att jag är anhängare till kvotering och inte positiv särbehandling, som helt enkelt innebär att underrepresenterat kön ska ha förtur till en plats.
Jag går alltså helt emot strömmen och är för kvotering, så länge det finns en chans för alla andra att få en plats man har jobbat för att få, men är emot en generell favorisering av ett kön, eller annan delgrupp i samhället.
Att jag går emot strömmen innebär att jag anser att den här positiva särbehandlingen ofta slår entydigt till den ena gruppens favör medan kvotering ofta innebär att vissa platser reserveras åt underrepresenterat kön, men där alla kan konkurrera om andra platser.
Sen har du en poäng i att det är farligt att anta att pga att kvinnor är strukturellt förtryckta ska de vara immuna mot att få vissa nackdelar. Underrepresentarat kön betyder just underrepresentarat kön, inte per automatik kvinnor. Och problemet är att det är det som många verkar tro. Jag läste en artikel av en kollega till dig som beskrev JÄMO som en institution som handlägger diskriminering mot kvinnor, men det är ju inte riktigt sant, eller hur.
Det var ett system där deras procentuella chans var mindre än männens – men den var så liten att de andra variablerna i systemet innebar att det inte spelade någon roll att de tekniskt sett var påtänkta. (Är premissen för målet, som sagt.)
Jag kan sätta mig och gå igenom de långa anteckningar jag har för att se om jag kan försöka reda ut HELA historien, för det är ett ganska komplicerat urvalsförfarande.