I like me so much better when you’re naked

Elin skrev om längtan efter popkulturella nörd- och losertjejer att få identifiera sig med – och jag håller verkligen med, men reagerade och kommenterade på ett litet sidospår: jag hatar kommentaren att “tjejer alltid kan få ligga”.

Signaturen Seven of six kommenterade lite senare med en formulering som gick rakt in i magen: “Jag har rätt kass självbild när det gäller ragg av alla de slag, och det som nu i vuxen ålder bearbetas i huvudet på mig, är att jag på fullt allvar tänker att jag aldrig blir en “riktig” tjej. En riktig tjej är en sådan som man vill ligga med.”

Jag har också i princip alltid tänkt på mig själv som tjejen som bara är en polare, tjejen som ingen vill ligga med – så till den grad att jag både varit totalblind för det som i efterhand var löjligt uppenbart intresse, och inte lyssnat på folk som hävdat motsatsen. (Inklusive ett ex som sa att han visste flera personer i bekantskapskretsen. Han vägrade dock avslöja namn, vilket kanske var lika bra.) Lite i taget har jag dock lärt mig att jo, jag är faktiskt fuckable; jag har porslinshy och den perfekta röven (en väldigt rolig komplimang direkt ur verkligheten) och det finns folk som är dumma nog alternativt har god smak nog att vilja ligga med mig. Det finns liksom en gräns för hur många undantag-som-bekräftar-regeln man kan hävda, så logiken säger att jag är liggbar.

Ändock hatar jag, som sagt, påståendet att tjejer alltid kan få ligga. Jag har fått höra det så många gånger: gnäll inte, du kan ju bara gå ut och fixa. Jag är så skadad att jag inte minns just nu om det var jag eller någon TV-figur som fick höra att du är ju faktiskt åtminstone genomsnittligt attraktiv, det bör väl inte vara några problem; det kan säkert vara både och. Men det är så många saker fel med antagandet. (I min argumentation nedan utgår jag från att man är en tjej som vill ha sex med killar som har sex med tjejer, eftersom det brukar vara förutsättningen för påståendet. Bara så vi har det ur vägen. Vi kör också på premissen att man huvudsakligen vill ligga, inget annat.)

Ett: Jag tycker att man bör få ha sex med någon man vill ha sex med. Jag vet inte, det kanske är som jag är naiv och idealistisk, men jag vidhåller. Jag kräver inte ett själarnas möte, den stora passionen och blixten som slår ner, men jag vill helst få ha sex med någon jag någorlunda gillar – allraminst någon jag tänder på. Eller? Om det bara handlar om att få till lite feeling och/eller en helkroppsnysning fixar jag hellre det själv än är med någon jag inte vill ha sex med, om vi ska vara helt krassa och benämna en skovel som en skovel. Att bara gå ut och dra hem någon precis vem som helst lockar föga. Kalla mig krävande och orimlig. (Och då har vi förutom själva hittandet också det där med att klaffa till att bägge parter tänder på varandra. Och är tillgängliga för aktivitet.)

Dessutom är jag ganska praktisk av mig – är det trevligt vill man rimligen göra om det, och då är det så mycket enklare om man hittat någon som är lite vettig och trevlig att hänga med. Men det kanske bara är jag.

Två: Även om man hittar någon som är intresserad är det ingen garanti. Jag har förutom självförtroende också jobbat fram modet att vara aktiv – och även om jag känner många killar som tycker det är fantastiskt att jag frågar skaru me? och önskar sig fler som jag, så kan det också slå fel. Att folk säger nej kan jag absolut leva med, det är man i sin fulla rätt att göra, oavsett orsak. Men jag har också råkat ut för killar som följer med hem och sen bara drar innan något händer. Vad är grejen, liksom? (Ja, alla har rätt att ändra sig. Men, eh, vafan. Och jag menar verkligen innan något händer – det är inte så att min bleka nakna hydda har fyllt dem med skräck och avsmak.) Om det händer när man frågar folk som redan hunnit visa intresse, så känns det inte särskilt lockande att gå runt på ett ställe och fråga random snubbe efter random snubbe tills man får rätt svar, även om man inte håller med mig om punkt ett - ett nej är inte så himla kul, liksom, och femton ännu mindre.

Tre: Påståendet utgår från idén att killar är stora vandrande knullmaskiner som vill med vem som helst när som helst, och det är en så tröttsam bild av killars sexualitet – och dessutom närapå farlig för både tjejers och killars självkänsla. Jag vet så många killar som tror att det är fel på dem för att de inte är alltid-redo, och tjejer som känner sig äckliga och krävande för att de försöker övertala sina killar till sex. Så många tjejer som säger att de vill så mycket oftare än killarna i deras liv eller sängar – vilket är Fel och Inte Okej, eftersom dikotomin säger Killar Kåta, Tjejer Lite Motvilliga. Så om en kåt kille på krogen säger nej, måste du ju vara helt motbjudande. Det är ju den enda möjliga orsaken. Eller hur?

(Notera att jag inte ens orkar gå in på Fyra: tanken om riktigt fula tjejer, eftersom det finns det så många andra bloggare och forumslemmon som kan göra åt mig, eller Fem: Huruvida det är helt oproblematiskt att ragga upp en kille som är så full att hans omdöme påverkats, oavsett om du dessutom själv är detsamma, eller för den delen Sex till Arton som jag säkert också skulle kunna komma på om jag satt tillräckligt länge.)

SAMMANFATTNING FÖR DEN SOM INTE PALLAR LÄSA:
Nej, tjejer får inte ligga när de vill, inte ens om de kan tänka sig precis vem som helst. Inte ens om de är jag.