I dagens DN kan man läsa att antalet aborter och användningen av dagen efter-piller ökar dramatiskt i Sverige och framför allt i Stockholm. Folk är rädda för p-piller och folk använder inte kondom, då blir det så. Typ.
Men det är en mening som hade fått mig att sätta morgonkaffet i vrångstrupen om jag drack sånt.
Försäljningen av så kallade dagen efter-piller – som kvinnor tar vid oönskad graviditet – har rusat i höjden. Sedan pillren gjordes receptfria 2001 har Apotekets försäljning mer än fördubblats.
Dagen efter-piller – för övrigt en formulering som Läkarsällskapet inte rekommenderar, de tycker akut p-piller är mer korrekt – tar man inte vid oönskad graviditet; dem tar man inom 72 timmar efter ett oskyddat samlag för att förhindra att ett eventuellt befruktat ägg fäster vid livmoderväggen. Det är en ganska signifikant skillnad; både språkligt, medicinskt, och praktiskt.
Frågan är om DN:s Jenny Clevström slängt ur sig en slarvig formulering eller om hon råkat tänka på abortpiller, vilket är något helt annat och fås på recept.
Jag vill inte tänka på det tredje alternativet, för jag är inte fullt så konspiratorisk att jag gärna vill tro att en av DN:s reportrar har en gömd agenda.
Huffington Post rapporterade för inte så länge sedan att amerikanska Department of Health and Human Services vill omdefiniera så att hormonella preventivmedel kommer att listas som en form av abort. Notera: Inte dagen efter-piller, utan alla former av hormonella preventivmedel som eventuellt kan komma att hindra ett eventuellt (om än osannolikt, om man vet hur de fungerar) befruktat ägg att fästa. Detta för att 49% av amerikaner anser att livet börjar när spermie möter ägg.
USA har länge varit på väg mot en, i min syn, mer och mer misogyn och kontrollerande syn på kvinnokroppen och reproduktionen. Lite i taget skalar man ner rättigheter och möjligheter och justerar definitioner och inställningar.
Exempel: Det debatterades vitt och brett om “late-term abortions” och det vidriga i sådana, trots att de i USA utgör ungefär en procent av de aborter som utförs, och i princip bara förekommer i extrema medicinska fall. Exempel: Efter att farmaceuter på grund av sina övertygelser vägrat lämna ut utskrivna dagen efter-piller och p-piller, och i vissa fall behållit recepten (vilket är stöld och dessutom kan vara ett stort problem om man bor långt ute på landet och måste hinna tillbaka till läkare och till ett nytt ännu mer avlägset apotek till exempel inom 72 timmar) har det också kommit ett lagförslag som ska innebära att ett apotek inte får vägra anställa en farmaceut som har såna övertygelser och tänker agera i enlighet med dem. Detsamma skulle också gälla för vårdpersonal och aborter.
Hängde ni med? Man ska alltså inte få vägra att anställa någon som kommer vägra att utföra vissa valda delar av sin arbetsbeskrivning. De ska inte heller behöva berätta om alternativen eller hänvisa någon annan stans.
Med de sakerna i bakhuvudet blev jag ganska illa berörd av vad jag ändå hoppas är slarv från DN:s sida.
Nota bene: Jag har mailat DN om felet, så om artikeln plötsligt ändras till det korrekta vet ni varför.

3 svar so far ↓
Anna // 23 augusti, 2008 vid 11:38 f m |
På tal om ökningen av försäljningen av akut p-piller tänkte jag också påpeka att bara för att man köper ett behöver man inte ta det. Varje gång som jag åker på semester brukar jag köpa ett utifall att. Som sagt, man har ju bara 72 timmar på sig.. så skulle olyckan vara framme har jag hellre ett med mig även om jag med största sannolikhet får “slänga” det vid utgånget datum!
Tinet // 23 augusti, 2008 vid 12:00 e m |
Hej, och tack för det här inlägget. Jag blev förbannad när jag läste artikeln. Det är som om den är skriven på uppdrag av någon p-pillerlobby.
En annan konstig mening är den följande:
“- Det finns också en stor okunskap bland kvinnor om de akuta p-pillren, säger hon och förklarar att dagen efter-pillren egentligen inte borde kallas så, eftersom de inte påverkar ett redan befruktat ägg utan bara hindrar kommande ägglossning.”
Så är det väl inte? Att det råder sån oenighet om exakt hur dagen-efter-pillren fungerar beror – vad jag vet – delvis på att WHO kämpar för att få spridning för det i katolska u-länder, och organisationer i USA kämpar för att behålla det receptfritt i det “pro-life”-fascistiska USA, och därför helst inte vill säga att pillret skulle orsaka abort av en befruktad äggcell.
Jag bor i Tyskland, och det här landet är så sexistiskt och radikalkatolskt att dagen-efter-piller är receptbelagda (när man ska ta dem inom 72 timmar, ju snarare desto säkrare verkan!), och abort är i princip olagligt (utom i vissa specifika fall, som våldtäkt och risk för kvinnans liv). Jag köper alltid dagen-efter-piller på lager när jag reser till Sverige eller något annat vettigt land (Frankrike, Ryssland, …), och överraskar tyska sexpartners som hade trott att delas liv tog en brysk vändning när kondomen gick sönder utan att vi märkte det …
Julia // 23 augusti, 2008 vid 2:29 e m |
Anna: Mycket bra poäng.
Tinet: Det såg jag faktiskt inte vid första genomläsningen och ja, jag tror det också är fel. (Jag måste erkänna att jag är förvånad att Tyskland är såpass illa; jag hade inte tänkt på det som ett sånt land. Good to know.)