Suckahs!

Kajsa Ekis Ekman har skrivit en intressant artikel i senaste Ordfront om den grundlurade generationen.

Jag har haft liknande diskussioner med olika vänner; jag tror till och med jag använt samma formulering, utan att tänka på Peps. Vi får lära oss att världen är vårt ostron, så att säga, och att alla möjligheter finns; vi ska Hitta och Förverkliga oss själva, vi ska testa och njuta och festa och, eh, spruta. (There’s a reason I do prose, not poetry.) Och sen står vi där.

Subjektspositioneringstime: Jag har varit relativt effektiv. När jag kom tillbaka från USA där jag gått i gymnasiet i två år tog jag ett slags sabbatsår. Jag jobbade lite, tog svenskt körkort för att matcha det amerikanska, och tentade av svenska B så jag kunde söka till universitetet. Sen har jag bara pluggat. Sex år i sträck, utan paus, utan rim och reson (även om jag jobbat lite samtidigt). Studiemedlet är urkramat till sista droppen. Det är inte bara strökurser, heller; jag har tagit en kandidat och en magister (plus sökt och inte fått doktorandtjänst), och gått en yrkesutbildning på JMK.

Men ändå. Nu är jag ute i Verkligheten – och nästan 26. Det är på en och samma gång ganska ungt och ganska gammalt, på något sätt. Jag skulle kunna sätta mig i skolbänken igen (om inte CSN vore) utan att vara ens tillnärmelsevis över medel- eller medianåldern i salen. 26 är närmare 30 än 20 -men samtidigt är 30-åringarna mer som 22-åringar. Och 22-åringarna ska vi bara inte prata om.

(Samtidigt som mediesvängen är full med framgångsrika typ just 22-åringar. Det är nästan som att det är alternativen som finns; drälla tills man är 34 eller ha gjort allt innan man får handla på systemet.)

När min mor var i min ålder var hon redan både gift och skild och ensamstående självförsörjande mor. I Moskva. På sjuttiotalet. Något år till och så träffar hon min far, lite till på det så lämnar hon sitt land för att vad hon vet aldrig få återvända. Min syster fick sitt första barn (av fyra; helt med flit och stadgat och allt sånt) vid 22. Jag försöker föreställa mig och måste gå och lägga mig i ett mörkt rum med något svalt på pannan.

—

PS: För ett år sen var jag äldre än jag är nu. Jag hade samboavtal och städdagar och svärföräldrar. Nu är jag wacky singel och går på glassiga mediefester. Så kan det också gå.