MetaFRAer

När jag gick till tunnelbanan imorse kom min lätt sömndruckna hjärna att tänka på lilla sjöjungfrun. Originalet, då.

Minns ni? Hon offrade sin röst, och fick resten av livet gå som på knivar, och inte fick hon prinsen heller. Hon blev sjöskum.

Lite som Birgitta, tänkte min hjärna. Hon offrade också sin röst, och så får resten av oss gå på äggskal. Väldigt skumt alltihopa.

(Ja, OK, det var lite ansträngt. Men vad väntar ni er, halv åtta på morgonen? Jag kan inte lova att det är den sista FRA-vitsiga rubriken, men jag kan försöka skärpa mig.)