Tjejerna i Sex and The City hade sex med strax under tjugo killar var under seriens gång, utom Samantha som fick till det med 41 killar och en tjej.
Det är tydligen en bra bit över det amerikanska genomsnittet (trots att det är siffror för sex säsonger kontra hela livet), förutom kanske just i New York, där kvinnor är välutbildade och väntar längre med att gifta sig, och därmed hinner ligga lite mer, nedlägga lite fler. (Och stan är stor så man inte behöver få ett rykte.) Allt detta enligt NY Daily News.
Så jag satt och funderade lite på det där med siffror. Jag har varit med och räknat fultal* väldigt många gånger, och samma siffra kan ge väldigt olika reaktioner; både high-five, och en lätt panikslagen min och mer vin. Någon tycker att woot, tresiffrigt, någon annan att tre dussin herrejisses.
*Fultal räknar man, i alla fall i min bekantskapskrets, ut medelst följande formel: Åldersskillnad mellan den äldsta och yngsta personen man haft sex med (relativt till en själv, dvs två år yngre + tre år äldre = 5) gånger antal nedläggningar. Och ja, som någon nån gång påpekade blir det jätteorättvist om man ”hittar en jättehet 70-åring” men det får väl vara så. Och som sagt är det inte helt klart vad man sen ska göra med den informationen.
Finns det någon motsvarande formel för perfekt antal sexpartners då? Baserad kanske på ålder, antal sexuellt aktiva år (fast det räknas om man bara låg där också, hö hö), antal av dessa år i förhållande, decimalt uträknad attraktivitetsnivå, hemort… Att det är precis inte för många men inte för få – och det är något som folk ofta är lite mer överens om än vad som är för många, så är det att det kan vara för få. I alla fall efter en viss mängd födelsedagar.
Vi gillar folk som redan är kvalitetskontrollerade – precis som det är lättare att säga att man gillar en viss film eller skiva om man vet att någon annan gillar den så är någon som man vet fått ligga lite intressantare. Någon annan har godkänt, det är socialt OK att gilla, och så behöver man inte känna efter lika mycket själv vad man själv tycker. Och det är oavsett om man känner personen som provsmakat och kan få betyg eller inte – nädå, kungens provsmakare behöver inte uttala sig om huruvida det är gott, bara det är oförgiftat. Och då vill man ju också gärna att några stycken redan godkänt, men inte för många för då är det inte indie och exklusivt längre
Hm. Nu försvann jag visst iväg i något slags vagt misantropiskt sidospår här. Med lätt blandade och ansträngda liknelser.
(Jag gjorde ett inslag för några veckor sen där en kille som var på Studentgyn för att klamydiatesta sig ställde upp på intervju. Reaktionerna på redaktionen och bland mina vänner var blandade, men utmynnade i just – får han ligga mer eller mindre nu? Sida a resonerade att folk skulle tänka: Han är slarvig och HAR KÖNSSJUKDOMAR. Sida b: Nejnej, de tänker Ooo, han får ligga. Jag kan tyvärr inte ringa honom och fråga hur det blev. Rackarns..)
Men jo. Om det finns För Många (vilket många tycker) och det finns För Få (dito) så måste det väl åtminstone finnas ett litet spann som är OK. Eller ligger gränsen mellan två siffror? Man har haft för få tills man TJOFF har haft för många.
Jag skäms inte för mitt eget fultal. Men jag är till yrket berättare, inte beräknare, alltså kör jag hellre på historier än på siffror. Anekdot > abakus.
(Which reminds me: Faje bad mig innerligt att blogga om min tydligen mycket underhållande dejtinghistoria. Jag funderar på’t.)
Tillägg: Jag läste precis en svarande spekulation i hur många Mr Big, Aidan och Steve fått ihop det med. Hah.
