Inlägg från februari 2008
CSN söker en språkvårdare, hittade jag på AMS hemsida. Någon som ska se till att deras papper och blanketter är språkligt korrekta.
Jag tror att de snarare behöver en själavårdare. Någon som ser till att deras papper och blanketter inte ger folk ångest, panik och mörka mörka tankar.
Kategorier: funderat
Ibland möts man av köksstök på morgonen och bara blundar och suckar och önskar att man hade mer tid och ork. (Jag är en sån där ordentlig människa som mår bra av rent kök, men när man är borta hemifrån sådär tolv timmar på raken och är trött och förkyld går det ju som det går ibland.)
Ibland möts man av en tom grön flaska, två vinglas, och två temuggar (med turkosa dinosaurier). Det är mycket mycket behagligare. Då blir man glad, för man hade väldigt trevligt igår med världens bästa Jenny. Nästan så att man lämnade kvar det med flit för att få en lite trevligare start på morgonen.
Kategorier: löst krafs
Idag börjar Toulouse-Lautrec-utställningen på Nationalmuseum. Jag ska försöka pallra mig dit innan den stänger i maj.
För sådär sju-åtta år sen gick jag på en underbar utställning på San Diego Museum of Art i Balboa Park. Den utforskade hur bilder går från att vara billigt-tacky-folkligt och reklam till att räknas som konst, bara genom tidens gång. Där var gamla gamla japanska tryck, Toulouse-Lautrec-affischer, och rockposters från 60-talet, främst för konserter i San Fransisco, tror jag. Det var vansinnigt intressant och jag gick faktiskt tillbaka en gång till. Andra gången hyrde jag en sån liten bandspelarguide med hörlurar, och rockdelen var inspelad av Grace Slick. Jag tyckte det var jättecoolt då, och tycker nog fortfarande det – det gav en extra dimension till berättelserna. Jag tror inte det var motsvarande ikoner som gav röst åt de andra två delarna, vilka det nu skulle ha varit.
Jag går generellt alldeles för lite på muséer numera. Om jag var typen som gav nyårslöften kanske det borde ha varit ett av dem.
Kategorier: konst
Glamouren fortsätter.
Idag skulle jag få en kommentar från Sirius mittfältare Andreas Eskhult om ÖDESMATCHEN imorrn. (Sirius har hämtat sig från en lätt katastrofal säsong, har nu tre vinster på raken och behöver en poäng mot Tillberga för att få kvala. Visst låter det som att jag vet vad jag pratar om?)
Själva intervjun gjorde jag framför en bandyplan full med småknoddar, vilket var ganska roligt, om än lite kallt. Men sen ville min redaktör ha lite klippbilder, ”gärna där han påtar bland klubbor och så” – och klubborna var förstås i omklädningsrummet. Jag vet inte hur många som varit inne i ett herromklädningsrum på sista tiden, men där finns en… doft, tror jag man kan säga. En atmosfär, till och med.
Det är tur att jag inte har några franska nerver.
Kategorier: meta · strapatser
När jag läste första delen i Maciej Zarembas serie om Lärarhögskolan och kränktare-än-du-stämningen blev jag intresserad. Det är ett viktigt ämne, det är bra att det tas upp, och så vidare. Och det har helt klart gått inflation i ordet kränkt, även om jag nog tror att skulden ligger mer på kvällstidningar och kändisar än på Lärarhögskolan.
Men andra delen, i går… Om jag minns rätt frågade någon om jag läst den, och jag sa att den fick mig att vilja lägga grodor i Zarembas säng. Det är så billigt gjort, och det är helt fel fokus. Dessutom är jag allergisk mot resonemang i stil med ”Vissa utnyttjar socialbidrag/VAB-dagar/diskrimineringslagstiftning, alltså är det fel med socialbidrag/VAB-dagar/diskrimineringslagstiftning.” (Och jag undrar i mitt stilla paranoida sinne om den här Johan finns på riktigt.)
Jag frågade min ömma moder, som ibland undervisar lärarstudenter, vad hon tyckte. Det kan ju vara så att jag är ung och hjärntvättad av queermaffian, vad vet jag. Men hon höll med mig. Första delen bra, andra delen blä. Imorrn ska tredje delen komma, jag hoppas att jag blir glatt överraskad.
Kategorier: genus · i media
Gårdagen började med att jag glömde min lunch på hallbänken. Det kom jag på halvvägs till tåget, men då var det inte läge att vända. Jag svor inombords, eftersom jag var(är) i det närmaste pank. Men min snälla kollega tillika fackrepresentant (faktiskt) som precis rensat i redaktionsköket sa att om jag tog hand om panten kunde jag köpa lunch för lapparna.
När jag stod där på Willys kände jag mig extremt praktikantig, faktiskt. Pant till lunchen. Men det dricks i alla fall så mycket läsk att jag kunde köpa två extra färdiglådor – jag räknar iskallt med att glömma mig igen någon tidig morgon.
Vid ett annat tillfälle under dagen stod jag i en lerig åker och filmade ett bilvrak. Jag försökte torka av mig så gott jag kunde på gräset mellan åkern och bilen, men jag fortsatte lämna efter mig små kokor här och där på redaktionen allt eftersom det torkade och flagade av.
Det är roligt nästan jämt, eller hur var det?
Kategorier: löst krafs · meta · texter
I en gräslig dejting-bok som en vän gav mig hittade jag någon anonym kvinnlig journalist som sa att när hon var ute och småraggade brukade hon säga att hon var sjuksköterska eller frisör, för annars var det lögn att få någon kille intresserad. Jag har något vagt minne av att ha läst något liknande någon annan stans också.
Jag har inte testat teorin empiriskt, men det förvånar mig inte ett ögonblick om det stämmer.
Kategorier: funderat · genus
Det finns massor att berätta om praktiken, men jag är lite hjärndöd och trött. Istället får ni en Upplevelse till låns.
I morse var det bitande kallt på promenaden mellan tåget och redaktionen, men solen var alldeles klar och värmde precis på nästippen och i två små rundlar på kinderna. Det doftade underbart från kafferosteriet, och jag var lite som en vårvaknande heliotrop och allt var ganska fint.
Jag tänker inte ens vara stereotypt och förutsägbart bitter över dagen och allt vad den tydligen ska innebära, för jag sitter med Paige och ska äta glass och titta på lite Taymor som jag väntat länge på. Det har varit en lång dag, och jag ska upp tidigt imorgon, men just nu är allt ganska fint igen.
Kategorier: löst krafs
Alltså, jag är ju inte den som är den, men jag känner mig lite ofrivilligt dirty när jag ser Björn Gustafsson som pausfågel. Ooofa.
Kategorier: funderat · kändisar · lite nördigt
Jag gillar verkligen att vara filmrecensent, men det är inte alltid det är lika kul att titta på filmerna. Ibland måste jag ta pauser. Så här såg det ut för några veckor sen:
[22:26] Julia: nu sa han I AM BEOWULF
[22:26] Julia: det här är som att titta på shrek
[22:26] Julia: allvarligt, det går inte att koncentrera sig
[22:26] Julia: HAN SA DET IGEN
[22:33] Annan: hahaha
[22:33] Annan: får du låten på hjärnan?
[22:33] Annan: vavavava?
[22:33] Julia: nej, jag stör mig på animationen
[22:34] Julia: allt är skitsnyggt FÖRUTOM MÄNNISKORNA och det går inte att titta
[22:34] Julia: nu sa han bara beowulf. inte I am.
[22:34] Julia: vem skriker sitt eget namn bara sådär?
[22:35] Julia: man kanske skulle börja göra det.
[22:35] Julia: när man hinner med tunnelbanan typ.
[22:35] Julia: in genom dörrarna och så armarna rakt ut och JUUUULIIIIIAAAAAAA
[22:36] Annan: hahaha
[22:36] Annan: är det beowulf dom kört genom nån sorts cgi-filter?
[22:36] Julia: ja precis
[22:36] Julia: den är helt i cgi
[22:37] Julia: skådisarna har haft blådräkter
[22:37] Julia: allt är cgi-at
[22:37] Julia: SÅ DÅLIGT
[22:37] Julia: som i shrek, det är näääästan rätt men inte riktigt
[22:37] Julia: du vet
[22:38] Julia: jag funderar nästan på att stänga av
[22:38] Julia: den kommer inte rädda sig själv. jag är en DÅLIG filmrecensent.
[22:38] Annan: do it.
[22:38] Julia: jag har gjort en fin liten knorr, sådär ”gammalt möter nytt”
[22:38] Julia: nationalepos helt i cgi
[22:38] Julia: <—-smrt med för många högskolepoäng
[22:45] Julia: naketCGI eurgh
[22:45] Annan: haha
[22:45] Annan: du borde ha den här loggen som recension
[22:45] Julia: haha
[22:45] Annan: I NG går det! lätt!
[22:46] Julia: jo men det är för långt
[22:46] Annan: do it
[22:46] Julia: de är så korta numera
[22:46] Julia: haha
Noteras bör att jag faktiskt tittade klart. Jag tyckte inte om det, men jag tittade klart. Och skrev klart efteråt.
Kategorier: film · texter
Felicia påpekade att jag faktiskt lovat att prata mer om Stockholmspriset. Det blev liksom inte av. Min första praktikvecka var ganska intensiv. Den kan jag också berätta mer om sen… Hah.
I alla fall. Vad kan man säga? Att det var fint har jag redan sagt. Det var faktiskt bland det roligaste jag varit med om på länge. Prisutdelningen var fin så länge Kjelle inte var på scen, men festen efteråt var fanimej alldeles alldeles underbar. Jag dök på Emma Gray Munthe som inte alls hade förtjänat att behöva stå ut med mig, jag minglade med eliten, tror jag, det var ganska sent och de var ganska suddiga, och jag och Felicia dansade som dårar. Och trakasserade folk medelst SMS och snabbskrivna lappar.

Drinkbiljetter är farliga. Mycket mycket farliga. Särskilt när de aldrig riktigt tar slut. Jag tror jag räknade upp mitt intag för någon dagen därpå och blev lite extra matt. Det var inte riktigt så att vi stängde stället, men det var nog närapå. Vi var bland de allra sista som hämtade ut sina jackor ur VIP-garderoben. (Fatta, VIP-garderob. Vilken grej.) Och vinglade åt varsitt håll.
Men fint var det, som sagt.
Det är ett nytt nummer av Nöjesguiden ute nu också, med ett gäng recensioner och lite texter. Allt är inte uppe än, men det kommer väl.
Kategorier: fest