Skip to content

Jag är ett geni

14 oktober, 2014

Igår kväll twittrade jag att jag ville ta fram en app som kunde lära sig ungefär när värktabletter började tappa effekt, så att den kunde påminna en om att ta en ny laddning innan mensvärken hann komma igång igen. (Tänker mig att man trycker på en knapp när man tar en och när det börjar göra ont nästa gång, så efter några dagar eller kanske några cykler så är den med på banan. Nåt sånt.)

Handendär frågade vad den skulle heta. SHUT THE FUCK UP UTERUS, svarade jag. Han var inte helt såld på namnet men jag tror det kan bli hur bra som helst.

Däremot så har ju förstås appen sina svagheter. Till exempel om man vaknar vid sådär halv sex för att det var lite o-fas och det nu hunnit gå typ tio-elva timmar sen sist man tog en värktablett och mensvärken har hunnit komma tillbaka i full styrka, så pass mycket att man vaknar av att det gör ont. Så får man gå och ta en ny och sen försöka med både värmekudde och en varm dusch i mörkret (var för sig, inte samtidigt) och djupandas tills det börjar funka, och sucka över att livet är ondskefullt. Då kommer ju appen inte kunna hjälpa en – eller, den skulle väl kunna väcka en vid två-tre och säga att du, nu borde du kanske. Men det är inte heller optimalt.

Det här är alltså ett helt hypotetiskt exempel. Jag är inte trött och dusch-torr på benen. Nejnej, inte alls.

Men jag tror ändå på app-idén.

Alla fel blir mitt fel: Reno2014!

13 oktober, 2014

Innan vi flyttar in i huset ska badrummet renoveras. Det är inte katastrof-fallfärdigt eller så, men det behöver göras inom ganska snar framtid och vi tänkte ta tillfället i akt redan nu och kanske förhoppningsvis slippa duscha i trädgården.

Det som stressar mig mest är inte egentligen kostnaden eller det här med hantverkare, även om det också ger mig lite lagom höjt blodtryck. Nej, det handlar om alla fel som nu kan bli mitt fel.

Ni vet när man bor nånstans och så finns det massa små idiosynkrasier som man antingen stör sig på eller bara accepterar, men det är i alla fall små knasgrejer som man måste leva med. (Och som man i vissa fall ganska enkelt skulle kunna åtgärda men gör det först när man ska flytta. I alla fall.) Man muttrar för sig själv att varför gjorde de så, varför är den åt det här hållet, varför sitter den där, varför är det så här?

Och nu blir det jag (och Handendär förstås) som är ”de”. Som ska bestämma hur allt ska se ut och funka. Alla eventuella dumma små saker som kommer att irritera mig om några månader eller några år kommer att vara för att vi tänkte fel eller valde fel eller räknade fel.

Nånstans måste man ju släppa och spika besluten och köpa skiten – jag tror att vi typ har bestämt det mesta, och jag tror att det kommer att bli bra, men detta stressar mig eventuellt orimligt mycket. Vill inte att sen-Julia ska hata nu-Julia.

Ett väldigt fejkat liv

7 oktober, 2014

När man ska fota och visa en lägenhet för försäljning så sägs det att egentligen ska det skapas en illusion, där du lurar den tänkta köparen att tro att livet kommer att se ut på ett visst sätt om de flyttar in där. Att de kommer bli en person som har det så som det ser ut.

Du rensar i garderoberna så att hen ska tänka det är så rymligt, jag kommer alltid ha plats i garderoberna. Du städar undan och ställer fram fina snittblommor så att hen ska tänka det kommer alltid vara städat, jag kommer vara en person som har fina snittblommor. Du köper en dyr duschtvål så hen ska tänka jag kommer vara en person som duschar lyxigt. Och så vidare.

Det som ingen antagligen någonsin tänker på visning är vad vissa saker också betyder. Inga papperskorgar ska väl antagligen betyda att man inte påminns om att det kan finnas skräp i världen, men betyder också att det inte finns någonstans att slänga det skräp som faktiskt finns i vardagen. Och för den som försöker leva i lägenheten mellan visningar blir det till att hänga upp plastpåsar på handtag.

Det finns inte heller några diskborstar i drömlägenheten. Vilket väl då ska lura köparen att tänka att här kommer man aldrig behöva diska, men är bökigt för den som bor i lägenheten och får rota fram och rota undan dem. Och så vidare.

Fejk och opraktiskt. Men det går inte att skita i det, för när allt är rensat och stylat ser en helt vanlig välstädad lägenhet helt gräslig ut i jämförelse. Typ.

Höstappar i Gomorron

1 oktober, 2014

Imorse var jag tillbaka hos Gomorron Sverige, och tipsade om appar som kan vara bra att ha i höstmörkret! Det var dels Virtual Fireplace, Candle och Purr Timer, men också Brandrisk Ute, Svampguiden, och Google Sky Map. Svampguiden är den enda som kostar pengar, alla andra är gratis! Just de här är till Android men jag tror att de eller liknande finns alla till iOS också.

Göteborggggg

25 september, 2014

Jag jobbar vidare på Webbdagarna idag, och sen är det dags för bokmässan. (Lång vecka i Göteborg, på olika hotell.)

För ett år sen var jag på väg till bokmässan och alldeles fladdrig i magen inför tanken att prata om min bok i fyra dagar.

Så här skrev jag efteråt.

Nu bidde det ingen ny bok till årets mässa — och det hade jag väl inte egentligen väntat mig på riktigt heller — så det ska bli intressanta att vara på min första bokmässa där jag inte har något eget att prata om. Jag ska bara moderera och trilla omkring på seminarier och signeringar. Kanske gå och gömma mig i ett hörn och äta smörgås.

Sakna i förväg och längta framåt

17 september, 2014

Jag gick och klippte mig, för fluffet började bli lite väl fluffigt. De senaste åren klippte jag mig oftast själv, för att jag är lat och snål och grinig på kassa frisörer, men även i övrigt har jag nästan aldrig gått till samma frisör mer än en gång. Jag bestämmer att jag behöver ansas och så går jag ut och letar efter någon som har tid precis då. Ibland får jag gå till ett gäng salonger, men sam den som ger sig.

Jag insåg när jag satt mig att när vi flyttat lär jag ju inte ha några dussin salonger på promenadavstånd. (Hur går de runt? Hur många huvuden kan det finnas i Stockholm en vanlig dag?) Jag kanske kommer att – fasa – behöva boka tid.

Det fick mig att tänka på andra saker jag kanske kommer att sakna. Att kunna ramla nerför gatan efter middagsmat eller en liter mjölk, om det behövs. Att ta en lunch med någon med en kvarts varsel.

Men det finns också saker jag inte kommer att sakna med att bo mitt inne i stan. Mest det här med andra människor. Och det finns en massa nya saker att älska. Badkar. Gräsmatta och äppelträd. Badplats på promenadavstånd.

Jag försöker verkligen fokusera på sakerna jag ska få tycka om. För just nu hatar jag mest att packa och städa.

OMG WE BOUGHT A HOUSE

7 september, 2014

Det finns en Youtube-kanal som heter så. Den är iofs lite väl twee för min smak, men jag har haft deras plonkiga temalåt på hjärnan av och till i typ en vecka.

…av den lätt insedda anledningen att, eh, det är precis så. Vi råkade köpa ett hus i förra veckan.

Så nu är allt lite kaos. Jag ser väldigt mycket fram emot nån gång i december när vi är inflyttade och allt är rimligt färdigt — även om saker behöver göras och fixas så kommer saker vara på plats på ett och samma ställe och det som behöver fixas kan fixas lite i taget allt eftersom och jag kommer ha ett badkar och en öppen spis och jag ska bara lägga mig ner på gamla plankor och andas ett litet tag.

Typ så. Tänker jag mig. Och alla som äger hus skrattar nog åt mig nu.

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 117 andra följare