Skip to content

Höstappar i Gomorron

1 oktober, 2014

Imorse var jag tillbaka hos Gomorron Sverige, och tipsade om appar som kan vara bra att ha i höstmörkret! Det var dels Virtual Fireplace, Candle och Purr Timer, men också Brandrisk Ute, Svampguiden, och Google Sky Map. Svampguiden är den enda som kostar pengar, alla andra är gratis! Just de här är till Android men jag tror att de eller liknande finns alla till iOS också.

Göteborggggg

25 september, 2014

Jag jobbar vidare på Webbdagarna idag, och sen är det dags för bokmässan. (Lång vecka i Göteborg, på olika hotell.)

För ett år sen var jag på väg till bokmässan och alldeles fladdrig i magen inför tanken att prata om min bok i fyra dagar.

Så här skrev jag efteråt.

Nu bidde det ingen ny bok till årets mässa — och det hade jag väl inte egentligen väntat mig på riktigt heller — så det ska bli intressanta att vara på min första bokmässa där jag inte har något eget att prata om. Jag ska bara moderera och trilla omkring på seminarier och signeringar. Kanske gå och gömma mig i ett hörn och äta smörgås.

Sakna i förväg och längta framåt

17 september, 2014

Jag gick och klippte mig, för fluffet började bli lite väl fluffigt. De senaste åren klippte jag mig oftast själv, för att jag är lat och snål och grinig på kassa frisörer, men även i övrigt har jag nästan aldrig gått till samma frisör mer än en gång. Jag bestämmer att jag behöver ansas och så går jag ut och letar efter någon som har tid precis då. Ibland får jag gå till ett gäng salonger, men sam den som ger sig.

Jag insåg när jag satt mig att när vi flyttat lär jag ju inte ha några dussin salonger på promenadavstånd. (Hur går de runt? Hur många huvuden kan det finnas i Stockholm en vanlig dag?) Jag kanske kommer att – fasa – behöva boka tid.

Det fick mig att tänka på andra saker jag kanske kommer att sakna. Att kunna ramla nerför gatan efter middagsmat eller en liter mjölk, om det behövs. Att ta en lunch med någon med en kvarts varsel.

Men det finns också saker jag inte kommer att sakna med att bo mitt inne i stan. Mest det här med andra människor. Och det finns en massa nya saker att älska. Badkar. Gräsmatta och äppelträd. Badplats på promenadavstånd.

Jag försöker verkligen fokusera på sakerna jag ska få tycka om. För just nu hatar jag mest att packa och städa.

OMG WE BOUGHT A HOUSE

7 september, 2014

Det finns en Youtube-kanal som heter så. Den är iofs lite väl twee för min smak, men jag har haft deras plonkiga temalåt på hjärnan av och till i typ en vecka.

…av den lätt insedda anledningen att, eh, det är precis så. Vi råkade köpa ett hus i förra veckan.

Så nu är allt lite kaos. Jag ser väldigt mycket fram emot nån gång i december när vi är inflyttade och allt är rimligt färdigt — även om saker behöver göras och fixas så kommer saker vara på plats på ett och samma ställe och det som behöver fixas kan fixas lite i taget allt eftersom och jag kommer ha ett badkar och en öppen spis och jag ska bara lägga mig ner på gamla plankor och andas ett litet tag.

Typ så. Tänker jag mig. Och alla som äger hus skrattar nog åt mig nu.

 

Hej

18 augusti, 2014

Jag hade tänkt mig att jag skulle blogga lite om min semester, och om stickläger, och lite allt annat möjligt, men så var det andra inlägg som jag kände att jag ville skriva men inte riktigt visste om jag vågade och orkade skriva och publicera, och så hamnade jag i limbo för det kändes konstigt att skriva det förra utan att låtsas om det senare, men så…

Ja. Vi låtsas som ingenting och så kommer det kanske ett sommarinlägg snart och så kanske de andra inläggen antingen kommer eller inte kommer. Deal?

Från Almedalsfronten litet nytt

5 juli, 2014

Visby

I veckan var jag i Almedalen i tre dagar; mitt första besök både på Gotland och till Almedalsveckan. Jag modererade en intressant panel om öppna och fria geodata åt Lantmäteriet, spelade in ett specialavsnitt av Internetworldpodden (med finbesök av Josefine!) och var med i ett avsnitt av Flumskolan.

Och utöver det gjorde jag faktiskt inte särskilt mycket alls. Jag gick på Maktsalongens mingel och lyssnade på årets feministiska Almedalstal med Mireya Echeverría Quezada, och så gick jag hem; jag lyssnade på några samtal men gick också och la mig och läste. Jag drack lite vin första kvällen när jag åt middag med paneldeltagarna, men i övrigt drack jag bara vatten. (Maktsalongsminglet var för övrigt alkoholfritt, trots att det påstås att alla evenemang är så rosédränkta.)

Det var ganska skönt att strunta i minglen och det sociala optimerandet. Jag kände ganska tydligt redan från början att det var fel vecka att tvinga mig själv att umgås och trängas, och eftersom jag inte prompt behövde bevaka eller rapportera eller nätverka så lät jag mig själv låta bli. För när man är vuxen så måste man inte.

Det var också väldigt skönt att komma hem igen, till min egen säng i en mycket mindre lyhörd lägenhet.

Det här är inte positivitet

24 juni, 2014

Nån skickade mig den här:

Jag blev lite besviken, för jag hade ju egentligen velat gilla den. Vill väldigt gärna gilla den. Videon är snygg, och låten är sjukt svängig och innehåller ju bra bitar, men vissa delar av den blir liksom ett skolboksexempel på hur jag tycker att man gör kroppspositivitet fel. När man istället för att slänga bort normerna och bredda idealen lyfter sig själv genom att trycka ner andra; när skönhet bygger på att definiera sig utifrån andra och deras misslyckanden, och håna en viss grupp kroppar eller människor.

Den innehåller så många tydliga exempel. ”I’m bringing booty back, go ‘head and tell them skinny bitches that” – hörrni, nu ska vi byta ideal till ett nytt ideal, nu ska en ny slags kropp vara snygg och då är alla misslyckade som inte ser ut istället. De där skinny bitches – oklart om det är alla som är smala, eller bara de som är bitchiga och smala – kan gå och dra något gammalt över sig. (Att bara få in rumporna på arenan och låta dem samsas med små rumpor eller inga rumpor eller sneda rumpor verkar inte som ett alternativ.)

Eller att mamma förklarar att man inte ska bry sig om sin storlek – inte för att det inte är det som definierar ens värde eller skönhet, utan för att killar gillar tjejer med lite att ta i. Har vi på allvar inte kommit längre än att vår självkänsla ligger i att killar uppskattar våra kroppar, och dessutom att andra slags kroppar är mindre uppskattade? (Likaså att hon har that boom boom som alla killar jagar. Om killar ens nu jagar tjejer, eller jagar över huvud taget, så behöver det inte vara en boom boom de är ute efter. Och oavsett vilket ska det inte vara det som gör att det är ok att du inte är en size two. Och så vidare.)

Sen också den kanske lite mindre uppenbara detaljen att hon sjunger om att du tycker att du är tjock MEN jag är här för att berätta att du är perfekt. Om hon hade sjungit och, istället för men, hade det känts lite mer okej – eller helt enkelt bara sjungit att varje tum är perfekt – men nu är det verkligen det gamla vanliga med att känna sig tjock betyder känna sig fel och ful och misslyckad. Jag kanske tycker att jag är tjock för att jag ÄR tjock men det betyder inte att jag inte kan vara perfekt från topp till tå ändå. Okej, petig liten detalj men språk är viktigt. (Första gången så sjunger hon bara att man ska höja händerna om man har beauty beauty, varje tum är perfekt, och den biten sjunger jag mycket hellre två gånger då.)

Tänkte ni förresten på att det bara är en enda person i videon som är större än typ en genomsnittsmänniska, och det är Sione Maraschino, killen som dansar helt fantastiskt? Det är en ganska liten variation på kropparna i övrigt, och även om de är lite större än den smala modellen som ska företräda den där plastiga äckliga barbiedockstjejen (suck) så skulle jag nog inte påstå att de ligger så mycket utanför kroppsnormerna generellt.

Så. Ytterligare ett kapitel i Julia Övertolkar Musik. Jag har nynnat på den hela dan för den är som sagt väldigt catchy. Men jag önskar att jag kunde sjunga den utan tråkig smak i munnen, som min glada sommar-pepp-anthem.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 115 andra följare