Elin sa nåt om bröllopsbloggande, och jag tyckte att det är väl skitlänge sen. Det är liksom inte så mycket att göra nu det närmaste, tja, halvåret, så jag behöver inte riktigt utsätta mig för Industrin, och har därför inte så mycket nya upptäckter eller upprörda utläggningar att göra. (Jag köpte en (1) bröllopstidning och bläddrade förvirrat och slängde den.) Någon del av mig ser fram emot att kanske lura med någon på bröllopsmässa efter årsskiftet och knalla omkring där i en blandning av förundran och rädsla, men det är ungefär det.
Just nu ligger nivån på: Borde inte Handendär ha kilt, eftersom det är ett Skottskt bröllop?
Det var inte så många som kom — vädret inspirerade kanske inte direkt till att sitta längst in på ett museum — men det var roligt. Och det var tydligen ett gäng som tittade på nätet.
De har en korridor of fame med uppsatta bilder på tidigare Nördar.
Där ska jag också få sitta nu!
Foto: Anna Gerden
Ibland ser jag så sjukt lurig ut på bild.
Jag fick en exklusiv Nördcafé-nörd-tisha som tack! Fatta vilken grej.
Imorrn ska det pratas queer-indianer, och på fredag om symaskiner, det verkar jätteintressant och jag är ännu mer bitter att jag jobbar hela Pride-veckan (men väldigt glad att min chef lät mig gå ifrån för att vara med, förstås).
Jag kommer för övrigt inleda eftermiddagens diskussion med att snabbt dra lite begrepp som ofta blandas ihop. En drag queen är alltså inte samma sak som en transvestit (som inte är samma sak som en trans- eller intersexuell.)
Transvestit är någon som delvis, ofta eller alltid klär sig i kläder (hår, smink, osv) som associeras med motsatt kön för att de känner ett behov av det, antingen för att det stämmer bättre eller delvis överens med deras könsidentitet, eller för att de njuter sexuellt av att göra det. Drag handlar om show och är inte tänkt att lura eller faktiskt övertyga någon att man tillhör motsatt kön — och har inte nödvändigtvis något att göra med vare sig könstillhörighet eller -identitet, eller sexuell läggning. Så även om det inte nödvändigtvis är illa ment att kalla en druga för transa eller tvärtom, är det felaktigt och onödigt.
Ok, klockan tre idag pratar jag alltså dragsminkning på Tekniska muséet. Med veckopass är det gratis, annars måste man betala inträde till muséet — men då får man ju se utställningar också.
Det kommer också att sändas och ligga kvar på Bambuser, om man inte kan komma.
DN verkar ha inspirerats av Allt om Stockholm-intervjun och skrev i en notis om Pride-Nördcafé att jag kommer att berätta om varför jag vill se ut som en kvinna som ser ut som en man som ser ut som en kvinna. Nu är det ju inte det jag kommer att prata om, direkt, men visst. Det var ganska roligt att se sitt namn i DN.
Jag börjar faktiskt bli lite nervös. Vet inte riktigt varför.
Helgen tillbringades på en ö i Nora. Vi spelade NE-spelet medan det regnade (jag vann!) och åt lätt obscena mängder nyplockade hallon och blåbär. Det var tyst och lugnt (förutom när vi började hojta om konstiga frågor och meningslösa ledtrådar) och ytterst behagligt.
Det blev ännu bättre av mitt beslut att mottot för helgen skulle vara inga riktiga byxor. Igår kväll när jag kom hem funderade jag ett litet tag på om jag kunde komma undan med att ha mjukisbrallor på jobbet. (Jag kom tyvärr fram till att svaret var nog nej.)
På tisdag pratar jag på Tekniska muséets Nördcafé, special Pride edition. Då snackas det dragsminkning, förstår ni. Det blir både sminkprat och genusteori och lösögonfransar och performativitet.
En förlängning av du-är-ju-inte-parallellen jag drog om invandrare och tjockisar, som jag inte riktigt tänkte på att utveckla då:
De har också det gemensamt att de båda finns i så att säga acceptabla former, att man kan vara en acceptabel tjockis eller en acceptabel invandrare. Och det handlar både om saker man kan och inte kan påverka själv.
En acceptabel invandrare är någon som till exempel gärna är någorlunda ljushyllt, pratar utan brytning, har (eller tar) ett namn svenskar kan uttala, är välutbildad, och så vidare. En acceptabel tjockis är helst timglasformad eller på annat sätt ”proportionerligt”, klär sig lagom klädsamt och kamouflerande, är någorlunda snygg i ansiktet, tränar mycket och äter nyttigt, och har förslagsvis blivit tjock på grund av sjukdom eller medicinering.
Jag säger det igen (och i det inlägget finns en kommentar som också drar invandrarjämförelsen, ser jag nu, ahem, låtsas inte som det tack): Skiktande av tjockisar, eller invandrare, eller folk över huvud taget, är inte bra och inte OK. Att avgöra vem man kan tänka sig acceptera trots att de hör till en grupp man egentligen inte riktigt gillar (även om man helst inte vill erkänna det för andra eller för sig själv) är inte öppensinnat eller välvilligt, det är sunkigt. Och att hylla de som anpassar sig är att underkänna de som av olika skäl inte gör det.
Jag fick ett mail igår från någon som ”gillar din blogg” (visst) och gärna ville att jag skulle skriva om hans försäkringssajt. Det kanske låter svårt men det finns så många saker att försäkra, så det skulle nog gå att hitta nån ingång. Och för det lilla skulle jag få två biobiljetter! Ett så generöst erbjudande kan man väl inte tacka nej till?
Jo, det kan man. Om jag gick att köpa skulle det vara klart dyrare än så.
(Nu undrar jag ju om jag skulle få biobiljetterna om jag bara länkade sajten här. För det står inget i mailet om krav på VAD jag ska skriva. Han borde fundera lite mer på vad hans förslag till avtal innebär.)
Typ nu börjar alltså rötmånaden. Och jag har gått och muttrat om att det där måste vara hittepå, varför beter sig folk som att det absolut givet och behandlar det som om det var typ pingst, en given kalendermatematisk storhet? Det är ju svalare nu än det varit de senaste veckorna, men varma fuktiga juni-juli har inte folk nojat lika mycket som de kommer göra från och med imorrn.
Till slut kände jag att jag måste gå till tant Wikipedia, och vet ni vad? Jag har rätt! (För värdet ”rätt enligt Wikipedia”, förstås, men Nationalencyklopedins Kunskapsblogg håller med.)
Månaden kallas rötmånad för att värmen och den höga luftfuktigheten som är vanlig vid denna tid på året ger gynnsamma förhållanden för bakterietillväxt vilket gör att matvaror och liknande lätt blir skämda under denna månad. Emellertid är rötmånaden i stort sett att beteckna som vidskeplighet, eftersom det är själva datumet som folk fäster vikt vid, inte väderleken – om så juni månad vore extremt varm och fuktig och juli och augusti kalla och torra så skulle folk tro att maten börjar bli dålig den 22 juli (och ingen skulle förstå varför de drabbades av matförgiftning vid midsommar).
Föreställ er nu en nöjd förnumstig nickning från mig, så hästsvansen vippar.
- De här Intersport-strumporna köpte jag så jag inte skulle behöva åka hem och hämta kläder.
- Det är romantiska strumpor alltså?
- Ja, det är romantiska strumpor.
Jobbar med läsarmedverkan och sociala medier på Aftonbladet; skriver krönikor om sociala medier och internet i tidningen varannan vecka. Skriver också om kultur, media, politik och annat lite varstans. Bloggar bara i egenskap av mig själv.
