Skip to content

Från Almedalsfronten litet nytt

5 juli, 2014

Visby

I veckan var jag i Almedalen i tre dagar; mitt första besök både på Gotland och till Almedalsveckan. Jag modererade en intressant panel om öppna och fria geodata åt Lantmäteriet, spelade in ett specialavsnitt av Internetworldpodden (med finbesök av Josefine!) och var med i ett avsnitt av Flumskolan.

Och utöver det gjorde jag faktiskt inte särskilt mycket alls. Jag gick på Maktsalongens mingel och lyssnade på årets feministiska Almedalstal med Mireya Echeverría Quezada, och så gick jag hem; jag lyssnade på några samtal men gick också och la mig och läste. Jag drack lite vin första kvällen när jag åt middag med paneldeltagarna, men i övrigt drack jag bara vatten. (Maktsalongsminglet var för övrigt alkoholfritt, trots att det påstås att alla evenemang är så rosédränkta.)

Det var ganska skönt att strunta i minglen och det sociala optimerandet. Jag kände ganska tydligt redan från början att det var fel vecka att tvinga mig själv att umgås och trängas, och eftersom jag inte prompt behövde bevaka eller rapportera eller nätverka så lät jag mig själv låta bli. För när man är vuxen så måste man inte.

Det var också väldigt skönt att komma hem igen, till min egen säng i en mycket mindre lyhörd lägenhet.

Det här är inte positivitet

24 juni, 2014

Nån skickade mig den här:

Jag blev lite besviken, för jag hade ju egentligen velat gilla den. Vill väldigt gärna gilla den. Videon är snygg, och låten är sjukt svängig och innehåller ju bra bitar, men vissa delar av den blir liksom ett skolboksexempel på hur jag tycker att man gör kroppspositivitet fel. När man istället för att slänga bort normerna och bredda idealen lyfter sig själv genom att trycka ner andra; när skönhet bygger på att definiera sig utifrån andra och deras misslyckanden, och håna en viss grupp kroppar eller människor.

Den innehåller så många tydliga exempel. ”I’m bringing booty back, go ‘head and tell them skinny bitches that” – hörrni, nu ska vi byta ideal till ett nytt ideal, nu ska en ny slags kropp vara snygg och då är alla misslyckade som inte ser ut istället. De där skinny bitches – oklart om det är alla som är smala, eller bara de som är bitchiga och smala – kan gå och dra något gammalt över sig. (Att bara få in rumporna på arenan och låta dem samsas med små rumpor eller inga rumpor eller sneda rumpor verkar inte som ett alternativ.)

Eller att mamma förklarar att man inte ska bry sig om sin storlek – inte för att det inte är det som definierar ens värde eller skönhet, utan för att killar gillar tjejer med lite att ta i. Har vi på allvar inte kommit längre än att vår självkänsla ligger i att killar uppskattar våra kroppar, och dessutom att andra slags kroppar är mindre uppskattade? (Likaså att hon har that boom boom som alla killar jagar. Om killar ens nu jagar tjejer, eller jagar över huvud taget, så behöver det inte vara en boom boom de är ute efter. Och oavsett vilket ska det inte vara det som gör att det är ok att du inte är en size two. Och så vidare.)

Sen också den kanske lite mindre uppenbara detaljen att hon sjunger om att du tycker att du är tjock MEN jag är här för att berätta att du är perfekt. Om hon hade sjungit och, istället för men, hade det känts lite mer okej – eller helt enkelt bara sjungit att varje tum är perfekt – men nu är det verkligen det gamla vanliga med att känna sig tjock betyder känna sig fel och ful och misslyckad. Jag kanske tycker att jag är tjock för att jag ÄR tjock men det betyder inte att jag inte kan vara perfekt från topp till tå ändå. Okej, petig liten detalj men språk är viktigt. (Första gången så sjunger hon bara att man ska höja händerna om man har beauty beauty, varje tum är perfekt, och den biten sjunger jag mycket hellre två gånger då.)

Tänkte ni förresten på att det bara är en enda person i videon som är större än typ en genomsnittsmänniska, och det är Sione Maraschino, killen som dansar helt fantastiskt? Det är en ganska liten variation på kropparna i övrigt, och även om de är lite större än den smala modellen som ska företräda den där plastiga äckliga barbiedockstjejen (suck) så skulle jag nog inte påstå att de ligger så mycket utanför kroppsnormerna generellt.

Så. Ytterligare ett kapitel i Julia Övertolkar Musik. Jag har nynnat på den hela dan för den är som sagt väldigt catchy. Men jag önskar att jag kunde sjunga den utan tråkig smak i munnen, som min glada sommar-pepp-anthem.

Rätt avigt, avsnitt 3!

16 juni, 2014

Nu har vi släppt ett nytt avsnitt av Rätt avigt, vår podd om stickning! Här kan du läsa mer och lyssna.

Promenix

10 juni, 2014

När jag var i Aten och skrev i höstas, efter att Handendär åkt hem, fick jag påminna mig själv om att faktiskt komma ut ur lägenheten. Så jag satte på mig mina joggingskor, körde igång nån podcast på mobilen, och gick ut och gick i en timme. Tittade på stan, lossade lite på sittstela muskler.

Igår kväll var Handendär borta och jag kände för att testa konceptet igen — vi ger oss ibland ut och promenerar eller joggar tillsammans, men det är länge sen jag gjorde det ensam. Det var faktiskt sjukt skönt att få igång lite puls i rask promenadtakt, lyssna på nästan en och en halv timmes stickprat, titta på natur, och sen komma hem och duscha.

Jag vet inte om jag någonsin kommer bli en joggare, men det är i alla fall bra att komma ihåg att man några månader om året kan röra på sig utanför gymmet.

Badkruka

9 juni, 2014

Vi var och badade igår, i en liten sjö. Första utomhusbadet i år. ”Vi” i det här fallet var Handendärs bror med tjej, och så jag. Handendär tittade på. Medan jag stod och tittade på vattnet. Satte mig på klippan och blötte fötterna och funderade på hur kallt det egentligen var. Hasade ner och iii-pep allt eftersom nya delar av kroppen blev blöta och kalla. Satt på huk i vattnet och försiktigt klev neråt på hal klippvägg under vattnet. Tittade på små abborrar som inte riktigt vågade komma fram till mina fötter.

Sen, till slut, dök jag framåt och ut i vattnet. Gled omkring och var nöjd med livet. Kom upp och torkade i solen. Undrade varför jag någonsin gör något annat med livet.

926470_594888803958488_1458539080_n

För varje dopp på året blir väntetiden kortare. Kroppen och hjärnan måste få komma ihåg och lära om lite mer konkret hur skönt det är att bada. När jag står och fryser lite om fötterna verkar det inte så trevligt och jag funderar på om jag kanske lurar mig själv, målar minnet finare än det var. Ibland går jag tillbaka i utvecklingen också, förstås. Plumsar i ena dagen, står och fegar några dagar senare.

Det är sån jag är, helt enkelt. Lite feg, lite korkad. Och så vägrar jag komma upp ur vattnet sen.

Blogg100 – målsnöret

8 juni, 2014
tags:

Idag är alltså sista dagen på Blogg100 2014 – och jag höll på att missa det, trodde det var några dagar kvar.

Hundra dagar i rad, hundra (plus) blogginlägg. Det är fan ballt. Jag kommer nog inte hålla takten, men jag hoppas att jag är lite bättre än förra året efter att utmaningen tog slut. Vi får väl se. Nu blir det sommar, då kanske jag kommer på massa smarta tankar. Eller så ligger jag där på balkongen, som sagt.

Bryt upp bryt upp etc

7 juni, 2014
tags:

Jag känner plötsligt ett akut behov av att åka någonstans. Det är inte så noga om det är en stuga i Värmland eller en strand i Grekland, jag vill bara sitta någonstans och läsa. I teorin utan uppkoppling, men i verkligheten är det kanske trevligt om man kan gå in då och då och säga hej på Facebook eller nåt. Eller kanske inte.

Som tur är kommer vi iväg snart. Ganska snart. Inte jättesnart. Om ett tag. Sen. Kanske får jag ett ryck innan dess och överger Handendär ett tag. Drar upp till fjällen och går på tur. Åker till Tyskland och äter massa kål. Gömmer mig på ett hotellrum i Prag.

Eller så lämnar jag datorn och hänger upp hängmattan på balkongen i några dagar. Vi får se.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 114 andra följare